jonasn.info/blog

Jo, ja, jag vet. Jag är verkligen sämst på att blogga. Även om det har hänt rätt mycket sedan sist har det även varit väldigt mycket vardag, men jag tänkte i alla fall göra en liten framstegsrapport som ni får hålla tillgodo med.

Det går väldigt långsamt, men emellanåt gör vi små skutt i tillvaron. Små skutt när man upptäcker att nåt går mycket bättre än det brukade göra, eller att Smilla kan saker man inte visste om, till exempel:

Gå hem!
Smilla går hem när jag säger åt henne! Tyvärr klarar hon inte att öppna porten (än), men när jag har hunnit ikapp och öppnat porten åt henne går hon uppför trapporna och ställer sig och väntar vid lägenhetsdörren. Ibland får jag mana på henne lite och oftast stannar hon och kollar så jag är med, men det är tydligt att hon förstår vad jag vill när jag säger åt henne att gå hem.

Backa!
Mycket användbart kommando som jag har tänkt lära henne men som hon har lyckats lära sig själv utan nån egentlig träning. Jag har bara använt ordet i vardagen, till exempel när hon är lite för nyfiken och följer efter mig nånstans där hon sen måste backa för att komma därifrån (badrummet, förrådet osv). När hon har backat “av sig själv” har jag samtidigt upprepat “backa” och sen berömt henne när hon är klar, och nu backar hon på kommando. Mycket mycket bra och jag är väldigt nöjd att det funkar så bra. Hon kanske inte gör det varje gång (ibland går det ju faktiskt bättre att vända sig om) men om jag tränar lite mer målmedvetet kommer hon garanterat att gå baklänges även om det är möjligt att vända sig om. Då återstår bara “höger”, “vänster” och “kryp” av de praktiska kommandon jag tänkt lära henne.

Att möta andra hundar
Det här är lite svårt, ibland går det utan problem och ibland blir det världens ståhej och skall och sen nosen i backen och spåra helt hysteriskt. Jag har hittills förklarat det med att hon inte riktigt har hittat sin roll i sin nya flock (dvs mig), men även beror det mycket på hur den andra hunden beter sig och var de möts. Till exempel går det inte så bra om det blir plötsliga möten, som när man går runt ett gathörn och står nos mot nos med en “inkräktande” vovve. Även när det är lite ont om plats så man måste gå nära kan det vara svårt att bara passera. Men även på detta område har vi gjort framgångar, och det blir mer och mer ofta som vi bara passerar andra hundar utan att speja, smyga, skälla eller ens hälsa ordentligt. Härom dagen tittade hon frågande upp på mig som att hon undrade “får jag hälsa?” och när jag helt snällt och lugnt sa “nä, kom så går vi” promenerade hon bara vidare.

Att dra i kopplet
Här har det blivit enorma förbättringar. Smilla går oftast väldigt fint i koppel, och om hon drar räcker det med en snäll tillsägning så slutar hon, åtminstone för en stund. Det här är ganska olika dock.. är det fler människor än mig med på promenaden är Smilla lite mer dragbenägen.

Att bli uppspelt
När Smilla blir uppspelt gör hon en del grejer som hon inte får. Till exempel vill hon gärna bita och dra i kopplet om vi joggar, eller jaga framhjulet på cykeln om vi cyklar. De här sakerna vill jag inte att hon gör eftersom hon biter sönder saker på nolltid, och jag vill inte att kopplet går av den dagen smilla rycker iväg mot nåt (annan hund, hare..) och när det gäller cykeln kan det vara farligt för både henne och mig om hon attackerar cykelhjulet. Dock lyssnar hon när jag säger ifrån och det krävs färre och färre tillsägningar i bestämd ton. I början var jag tvungen att vara arg, säga till henne massor av gånger och ibland stanna och börja om helt, och vissa gånger hjälpte inte ens det.

När hon blir uppspelt hemma beror det såklart oftast på att det kommer folk. Även om vi inte har kommit så långt att hon sitter stilla och väntar på tillåtelse att hälsa har hon lugnat sig med hoppandet. Hon hoppar fortfarande mycket, men det är möjligt att säga ifrån och det märks att hon förstår.

Gränser – mitt och ditt
Smilla vet att hon inte får vara i Marcus rum och går oftast inte in dit. Det är jobbigt för henne när både jag och Marcus är där inne och hon “måste” ligga på tröskeln och vänta, men hon är fullt medveten att det är förbjudet område för henne. När hon är ensam hemma är oftast hans rum stängt, men nån gång när dörren har glömts öppen har Marcus efteråt hittat ledtrådar som tyder på att vi har en fyrbent ögontjänare i lägenheten. Exempel på ledtrådar är märgben, vilket Marcus mycket sällan ligger på golvet och äter. Även om hon ibland tar sig friheter när ingen ser är det ett framsteg att hon är medveten om vad hon inte får göra.

Däremot är jag inte helt säker på att Smilla förstår att hon inte får vara i sofforna. Hon vet att den röda fåtöljen är hennes, men hon sitter mest i den när hon ska titta ut. Vill hon vila ligger hon oftast i sofforna, även om jag tar ner henne därifrån och visar henne på fåtöljen varje gång.

---

Nu har jag inte fler framsteg i huvudet just nu, så då passar jag i stället på att berätta att Smilla har hittat en kompis! Jack Russel-tiken Wilda (vet inte riktigt hur de stavar hennes namn) och Smilla gillade varandra direkt och sprang fram och tillbaka sida vid sida hur länge som helst, busade lite och drack sen vatten ur samma skål samtidigt. Extremt sött, och jag blev jätteglad att hon hittade en hundkompis hon tycker om.

Avslutningsvis blir det en bonusbild från tidigare i kväll när Smilla följde med Veronica och mig till Bishops för att ta en öl. När Veronica gick på toaletten passade Smilla på att ta plats vid bordet, och alla som gick förbi tittade på oss och skrattade. Jag försökte förklara att det var min bästa blind-date hittills, och att hon absolut inte var nån fyllehund.. :)

PS: Nu behöver man inte längre registrera sig för att kommentera mina inlägg. Däremot kan det ta ett tag innan kommentarerna syns.