jonasn.info/blog

Fotade djuren lite när de vilade i soffan..

Sture tvättar Astra. Astra har inte riktigt fattat att sture inte har några tuttar att snutta på.

..att jag skulle komma in med Astra om hon fick blod i avföringen igen, om hon hade diarré eller om jag var orolig. Nu har det inte varit blod i avföringen på ett par dagar så vi misstänker att hon hade ätit något som hennes lilla mage inte tålde, och eftersom hon har gått upp så bra i vikt så låter vi henne gå över på att bara äta torrfoder igen, för det verkar vara det hon mår bäst av. För er som undrar har jag använt Hill’s (Science Plan) för kattungar med kycklingsmak. (Det är alltså maten som har kycklingsmak, inte kattungen!) Köpte det både som torrfoder och mjukmat. Kanske lite dyrt, men jag tror det är bra och Astra är helt galen i det!

Men nu är det snart ett dygn sedan jag träffade Astra. Jag och Smilla åkte nyss fram och tillbaka till Sundsvall, och då fick Astra vara hos Veronica och Sture. Mer om det senare..

Smilla och Astra kommer oftast väldigt bra överens. De sover tillsammans, busar med varandra, och äter ofta samtidigt. Astra fick en egen vattenskål men ratade den och dricker alltid ur Smillas, även om den är stor nog för henne att simma i.

Men ibland när Astra härjar tycker Smilla att hon är skitjobbig. Som när jag kommer hem och vi ska hälsa. Smilla blir jätteglad och viftar såklart helt hysteriskt på svansen, och då kommer Astra i full karriär, lägger sig bakom soffgaveln och gör ett jättesprång mot Smillas svans. Smilla är skiträdd för det här och ibland törs hon inte ens komma och hälsa på mig. Jag får locka jättemycket på henne, eller så får jag fånga katten först och stoppa henne innanför jackan. Då går det bra, för då är hon ju framför Smilla hela tiden. Även när vi ska sova gör hon så. Eftersom Astra oftast ligger och vilar (dvs sover) hela kvällarna blir hon ju jättepigg och sjövild när vi andra vill sova, och jag tror Smilla tycker det är lite jobbigt att höra Astra härja runt i rummet utan att riktigt se var hon är. Plus att Smillas svans även då har förvandlats till kattleksak. Då brukar Smilla kliva ner från sängen och lägga sig under skrivbordet så hon får vara ifred. Sen när ”monstret” har slutat härja antar jag att hon lägger sig i sängen, för på morgonen ligger de båda två i sängen och sover bredvid varandra.

Jag däremot vaknar oftast längst ut på sängkanten av att jag håller på att bli nerknuffad..

Bilderna blir bara sämre och sämre, men på detta tiodagarsintervall kan vi i alla fall konstatera att Astra har gått upp ytterligare 185 gram och ligger nu precis på kilot.

Goda nyheter: Mina djur har kompisar!

Smilla och Ratata:

Astra och Sture kommer också jättebra överens, men det har jag inte lyckats få någon bra film på än. Det kommer!

Mindre goda nyheter:
Annica skrev i en kommentar till ett annat inlägg:
tyvärr så har hennes bror Astor redan tassat vidare till katthimlen.Han fick en tarmsjukdom som inte gick att bota så han blev bara 12 veckor. Därför blir jag extra glad att Astra ökar så bra i vikt.
Tyvärr märkte jag igår att Astra har slem och blod i avföringen, vilket gör mig väldigt orolig. Jag ska ringa veterinären direkt på måndag morgon. Annica, har du mer info om vad det var för typ av sjukdom och vad de fick för symtom och så? Annars, skulle du kunna ta reda på det? Jag ringer dig i morgon (söndag) eftermiddag.

Jag har sökt lite på nätet och pratat med folk, och det skulle kunna vara något så enkelt som en matallergi, även om det kanske inte verkar vara det mest troliga alternativet. Vi håller tummarna här.. :/

Vägde Astra igår igen, och nu har hon gått upp till 815 gram. Det är tio dagar mellan den här och förra vägningen, och hon har gått upp 130 gram. Jag vet inte vad som är normalt, men det är ju bra att hon växer i alla fall.

Jo, jag vet att jag skriver för sällan, men nu ska ni åtminstone få veta varför: Det är inte så lätt när EN i hushållet (inga namn nämnda) har hittat en plats som ger både värme och uppmärksamhet.

För att inte detta ska misstas för någon slags lösa anklagelser med syfte att friskriva mig själv från ansvar har jag varit mycket noggrann i att dokumentera företeelsen. Det finns således ett mycket omfattande bevismaterial i fallet, vilket redovisas nedan.

Appropå namn: När vi inte kallar henne ”katten” (eller ”kissen” så Smilla förstår) har vi kallat henne Astra, så hon får fortsätta heta det.