jonasn.info/blog

Vi har varit i Sundsvall igen! Katterna fick bo på pensionat Lindövägen (dvs med veronicas flatmate* hemma hos Veronica) när jag, Veronica, Smilla och Nikita packade in oss i en bil och drog till Sundsvall. Vi var lite oroliga eftersom Nikita lätt blir åksjuk, men det gick faktiskt väldigt bra. Receptet lyder att inte ge någon mat på några timmar innan, samt att åka rätt sent så att hon är trött och kan sova. Smilla tycker det är jättekul att åka bil så hon sov inte alls utan satt mest och tittade ut hela vägen.

(* Varför finns det inget bra svenskt ord för flatmate? “Lägenhetskompis” är för långt och “kombo” låter dumt och konstlat.)

Natten innan vi skulle åka (förra lördagen, den 14/6) bestämde sig dock Nikita för att börja löpa för första gången, så det har varit rätt.. eh.. ja.. blodigt, kan man väl säga. Hon har liksom ingen koll än på att man måste tvätta sig, men som tur är har smilla järnkoll på det, så hon har hjälpt till. Smilla hjälper faktiskt till väldigt mycket med Nikita. Förutom att tvätta henne lär hon även ut en massa saker. Det märks på Nikita att hon fattar att hon ska tvätta sig när smilla hela tiden har tungan i baken på henne.. och promenaderna går oftast jättebra om Smilla är med - förutsatt att Smilla sköter sig då, såklart. Jag tror att det är lättare att uppfostra en hund om man har hjälp av en annan hund som redan kan “allt” och är lydig. Smilla framstår förresten som en klok gammal dam när Nikita är med, även om de är ganska duktiga på att jaga upp varandra också. Jag har fler än en gång under resan kallat dem både “hyenor” och “monster”..

Nikita blir som vi tidigare sett helt galen i närheten av vatten. Hon blir helt överentusiastisk, och drar extremt hårt i kopplet så fort man kommer i närheten. Hon kommer nog att bli en bra weightpullinghund om man vill träna henne till det - tekniken har hon redan, det kan både jag och Veronica vittna om.. med kramp i armarna.Förra gången hon badade trodde vi ju inte att hon kunde simma, men det visade sig att hon är rätt duktig på det så länge inget vatten stänker, för då blir hon helt vild och börjar slå och plaska på vattenytan. Veronica köpte en longerlina för hästar för att ha när Nikita badar, vilket funkade bra. Nikita simmade så långt linan räckte och sen från höger till vänster och tillbaka massor av gånger. När hon tröttnade ställde hon antingen frambenen på en sten och vilade lite eller så simmade hon in till grundare vatten så hon kunde fuska med bakbenen på bottnen.En superkort filmsnutt som visar hur exalterad Nikita blir i närheten av vatten:

Nu är det dags för bilder!

Här ligger Smilla och Nikita och latar sig på gräsmattan framför min mormors och morfars gäststuga medan husse och matte äter frukost:

Smilla och Nikita har fått varsitt ben:

Jag försöker få Smilla att posera, men hon är mest intresserad av att titta på vad Veronica och Nikita håller på med:

Smilla, Nikita och Veronica badar. Två av dem med glädje (även om Smilla verkade tycka det var lite kallt att doppa magen), medan den tredjes bad är av mer ofrivillig karaktär..

På hemvägen gjorde vi en avstickare till Södra Stadsberget. Det är en av mina absoluta favoritplatser i Sundsvall, och Smilla verkade också tycka om den: