jonasn.info/blog

Eller.. det är vad de tycker i alla fall.

I tisdags trampade Smilla (antagligen) på en glasbit nere vid stationen i Norrköping, för på vägen hem märkte jag att hon haltade och väl hemma blev det blodspår från tassen. Efter att det var rengjort och omplåstrat Bestämde jag mig för att klippa hennes klor, och självklart klippte jag i pulpan på sista klon. Handikappad i två tassar, snyggt husse! Efter det lilla missödet var det dags för katten, dock inte klorna utan pälstovor. Klippte bort tre stycken som hon alla fått den senaste veckan och passade även på att frisera bort lite rumphår. Hon har nämligen så lång päls så hon bajsar på den om man inte klipper ner den lite i baken. Efter det var vi inte riktigt vänner och jag har fortfarande sår över hela armen.

Åter till Smilla. För att inte såren skulle bli infekterade av all smuts fick hon ha sina tofflor på sig när vi gick ut på onsdagen, vilket gick bra. Igår däremot märkte jag att hon haltade igen och när vi kom fram till kontoret gjorde vi en okulärbesiktning av trampdynan och upptäckte att det hade fastnat två små stenar där. Mattkniven åkte genast fram och husse pillade snabbt ut gruset. Sen dess är det mockasiner som gäller igen - eller tasskydd som det kanske egentligen heter.

Nu är det fredag och vi är på väg hem från julbuffé på kontoret. I djurkupén är det förutom Smilla två hundar och Smilla är den enda som beter sig vettigt. Det ligger en Amstaff/Rottweiler-korsning lite längre bort som nyss sa ifrån ganska rejält och under ett säte ligger vad som ser ut som en ung Labrador och gnyr hela tiden. Smilla ligger på golvet under mig, helt lugn och stilla. Ibland brer jag ut hennes handduk på sätet så hon får sitta och kolla läget, men inte idag.

Vissa anser förresten att Amstaff/Rottweiler är en olämplig korsning.

Nu är det strax avstigning! Dags att packa ner datorn!