jonasn.info/blog

För drygt tre veckor sedan träffades ett tiotal personer på hundcaféet i Ljura för att debattera ett förbud mot vissa hundraser. Förutom jag och Veronica var det bland annat uppfödare, en hundmassör, en mentaltestare, en kille från Swedish Working Bulldog Association, en tjej som bland annat håller rehabiliteringskurser för “problemhundar” och såklart mannen som litegrann var orsaken till att vi var där: Mathias Sundin, lokalt oppositionsråd för fp i Norrköping. Med på mötet var även en pitbull, en rottweiler och en staffordshire bullterrier.

Jag har valt att dela upp detta inlägg i flera delar för att det är så långt. Här är första delen, som återger den inledande debatten på nätet.

Det hela började med att tre Rottweilers dödade en Spaniel i Ljusfallshammar några mil från Finspång. Norrköpings Tidningar rapporterade om olyckan och debatten till artikeln var livlig.

Signaturen “emb” summerar mina åsikter i sin kommentar till artikeln (2008-09-30 22:18:23):

Det här är återigen ett fall där en hundägare inte “har förstått” att två eller fler hundar är en flock. En flock håller man inte emot om var och en av flockmedlemmarna väger 40-45 kilo vilket en Rottweiler ofta gör. Till och med mer om den mer matad än motionerad. Har man inte den insikten bör man nog välja en ras som man orkar hålla i om man inte har kunskaper om vad som krävs av en “flockledare”.

Jag har senare fått höra att samtliga fyra hundar gick framför de som rastade dem och möttes nos mot nos precis i ett gathörn. Det brukar aldrig gå bra. Även om Smilla går “fritt” (i koppel) så får hon alltid gå bakom när man kommer till ett hörn för säkerhets skull.

Själv skrev jag bland annat:

Pitbulls och andra sk “kamphundar” är kapabla till fantastiskt mycket mer än att skada andra, förutsatt att deras ägare är det.

fokus måste flyttas från hundar och förbud, till ägare och tillstånd.

Alla typer av hundar har attitydproblem, det är bara det att ju större de är desto större skada gör de, och då blir det intressant att skriva om. Ingen tidning skriver ju om en Papillon som inte kan lämnas utan tillsyn med barn för att den är helt galen och bits så fort den kan, eller hur? Eller om en Labrador som biter ihjäl småhundar? Mina hundars matte har varit med om båda dessa saker.

Och den som inbillar sig att en psyksjuk Pitbull dödar bebisar “mer” än en psyksjuk Papillon får tänka om. Alla hundar oavsett storlek har muskelstyrka nog att döda spädbarn. Och jag är helt säker på att det finns fler psykiskt instabila småhundar än totalt antal kamphundar - stabila som labila - i Sverige.

Piraya (2008-10-01 20:47:51):

Ditt inlägg var verkligen bra!!! Jag känner till två golden som på nolltid bet ihjäl en grävling, en cavalier som bet ihjäl en valp av samma ras, en pudel som bet småbarn o s v.
En veterinär uppgav att hans erfarenhet visade att spaniel bet flest människor, en annan uppgav att golden ledde ligan att bitas. En hund är en individ med egen personlighet, som kan skilja sig markant från sina kullsyskon precis som det kan göra hos människor. Har erfarenhet av både staffordshire och cavalier tillsammans, inga som helst problem! Personligen skulle jag ta bort en hund som visade aggressivitet.

Under tiden dök det upp ett inlägg på Mathias Sundins politikerblogg på nt.se (finns även på hans privata blogg) där han hänvisade till ett debattinlägg i Expressen från i somras: Kamphundar är vapen - vapen ska förbjudas. Eftersom jag tycker att det är något av det dummaste jag har hört så tog jag såklart upp debatten även där:

Visst, du kan kalla kamphundar för vapen. Och man kan kräva att OLICENSIERADE vapen ska förbjudas.

Men vem ska klassa min hund som kamphund eller inte kamphund? Polisen? Länsstyrelsen? Dumma politiker som är offer för mediahysterin?

Folk som bygger all sin kunskap på det Aftonbladet skriver är rädda för mina hundar. Folk som bryr sig om att stanna och prata med oss märker att de är fantastiska djur. Milda i sinnet och fullständigt undergivna. Vem ska få bestämma? De som är rädda för att de ser annorlunda ut, eller de som sitter på kunskap?

Jag undrar om samma människor är rädda för folk med afrikanskt ursprung eftersom de ser annorlunda ut? De kanske borde förbjudas?

Mathias Sundin (2008-10-01 12:20:04)

Jag skyller inte på djuren, jag bara konstaterar att de är framavlade att vara vapen. Det är inte hundarnas fel. Man kan inte heller säga att det bara är dåliga ägare, raserna är på det här sättet. Sen om de kommer i händerna på en dålig ägare är de - precis som vapen - ännu farligare.

Jag förtydligar mig:

jag är positiv till någon form av åtgärd, men att jag inte har tillräckligt stort förtroende för politiker och myndigheter att det kommer att skötas på rätt sätt. Som jag skrev i ett inlägg till själva artikeln har jag tidigare anmält en aggresiv schäfer vilket passerade utan åtgärd.

Se bara på barnpornograficensureringen i Finland, där polisen har en hemlig lista på siter som censureras helt godtyckligt utan rättegång eller ens anmälan. Yttrandefriheten är i det läget hotad. I det här läget är min bästa vän hotad. Eller jag berörs väl inte av detta då min pitbullblandning och min amstaffblandning är rena familjehundar?

Enligt Svenska Kennelklubben (som jag har större förtroende för än för dig i den här frågan) är Rottweilern en “Sällskaps, tjänste- och brukshund”. Historiskt har den (enligt SKK) använts som vakt-, boskaps-, drag-, polis-, sällskaps-, tjänste-, och brukshund. Inte ett ord om kamp i rasinformationen.

Vidare: “Rottweilern är till sin grundläggande natur vänlig och godmodig. Den är barnvänlig, mycket tillgiven, följsam, lydig och arbetsvillig. Den ger ett rustikt intryck och dess uppträdande är självsäkert, nervfast och oförskräckt. Den reagerar med stor uppmärksamhet på omgivningen”. Diskvalificerande karaktärsfel inkluderar rädda, skygga, fega, skotträdda, argsinta, överdrivet misstänksamma eller nervösa” hundar.
Källa: SKK

Mathias Sundin (2008-10-01 13:45:44)

Det var fel av mig att ge mig in i en debatt om exakt vilka raser som är kamphundar, det får andra med bättre kunskap avgöra.

Angående det där med verkligheten så är det just där människor känner sig väldigt otrygga pga kamphundar. Och jag skulle vilja påstå att deras oro är berättigad. Det finns otaliga incidenter där hundar attackerar andra hundar och människor. Det kan du väl ändå inte förneka?

Jag igen:

Mathias: I och med att du är politiker tycker jag att du har ett ansvar att läsa på innan du uttalar dig. Detta är nämligen opinionsbildning.

Att folk känner sig otrygga beror till stor del på kvällspressen. Man måste förstå att Aftonbladet och Expressen lever på att sälja lösnummer och därmed tjänar mycket pengar så fort de skriver “nakenchock” eller “mördarhund” på löpsedeln. Ett exempel på AB-löpsedel jag minns är “Big Brother-Hanna svimmade under lesbiskt hångel”.

Jag reser (pendlar) med X2000 varje dag med min Amstaffblandning. Ibland har jag med Pitbullblandningen, men hon är fortfarande valp(ig) så hon får oftast vara hemma. INGEN som har hälsat på mina hundar har varit rädd för dem. Jag får mycket komplimanger för hur fina, lugna och lydiga de är. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att de som är rädda för mina hundar är det pga okunskap. Det som är konstigt och främmande är farligt. Och till råga på allt har vi kvällstidningarna som bara rapporterar när dessa typer av hundar “ställer till det”. För det säljer inga tidningar att berätta när en pitbull räddar liv.

Det finns två exempel på detta, tyvärr har jag inga källhänvisningar då jag sitter på tåget just nu och uppkopplingen är allt annat än snabb.
1: En hund räddade livet på sin familj när deras hus brann ner. Hunden var en pitbull, vilket skrevs ut i hundtidningarna, men Aftonbladet vägrade att skriva detta trots att det påtalades tydligt.

2: En bebis i USA fick sina tår avgnagda medan familjen sov. Familjens pitbull hittades med blodspår i pälsen. AB rapporterade flitigt om fallet i flera artiklar, men lokaltidningen i USA skrev en artikel som AB inte var intresserade av att återge: Man hade listat ut att det var familjens tama råtta som gnagt på bebisen. Pitbullen då? Den hade försökt tvätta rent såren.

Jag säger absolut inte att alla hundar är helgon, men man ska vara väldigt medveten om att kvällspressen tjänar pengar på att svartmåla dessa typer av hundar.

Inte heller försöker jag bagatellisera dessa attacker.

Det är inte helt sällsynt att denna typ av hundar gör utfall mot mina. Något som däremot snarare är regel än undantag är att Bichon Frisée och Taxar med en pensionär i andra änden av flexikopplet gör agressiva utfall. Men det bryr man sig inte om förrän någon stor och stark hund “ger tillbaka”.

Lösningen? Sluta prata om kamphundar som vapen och förbud som lösningen. Inför obligatoriskt tillstånd med lämplighetstest för att få ha hund. Registreringskrav för hundarna har vi redan, och ingen kan se på en valp hur den kommer att bli som vuxen.

Detta väcker känslor, men du måste förstå att för mig är detta lika allvarligt som åsiktsregistrering eller inskränkningar i yttrande- eller religionsfriheten. Ingen ska kunna döma mina hundar baserat på utseende eller ras, och ingen ska framförallt ha rätten att ta dem ifrån mig utan orsak.

Och är du intresserad av att stifta bekantskap med två väldigt trevliga “mördarhundar” bjuder jag och deras matte gärna på en kopp kaffe någon gång.

Mathias svarade:

Tack för en bra och saklig debatt!

Jag har helt medveten om att kvällspressen är beredd att göra det mesta för att tjäna pengar på det mesta. Det är inte där jag upplever människors oro kring kamphundar. Attackerna sker i verkligheten.

Säkert är det som du säger att det inte bara är kamphundarna som attackerar först. Men att de när de “ger igen” är så farliga tycker jag stärker mitt argument att de inte borde tillåtas.

Jag är inte säker på att ditt förslag för tillståndsgivning skulle funka. Men jag är beredd att diskutera det. Gärna över en kopp kaffe i sällskap med dina “mördarhundar”. Min mailadress är …

Jag igen:

Mathias: Tack själv!

Problemet är att kvällspressen “utbildar” folk. Vi märker skillnad på människor som läser kvällstidningar och de som inte gör det. Min mormor till exempel har ingen aning om vad en pitbull är och tycker bara våra hundar är rara och vackra. En äldre dam som är vår fd granne tycker att “de där bruna hundarna man läser om” är otäcka men älskar våra hundar och har alltså ingen aning om vad det är hon är rädd för. Helt fördomsfri med andra ord!

Däremot skulle jag aldrig låta någon som inte känner dem rasta mina hundar. Och båda tillsammans (=som flock) är det bara jag och deras matte som hanterar dem.

Jag skickar dig ett mail innan veckan är över.

Självklart spelar det ingen roll vem som börjar och vem som ger igen. Självklart inte för den som förlorar sin hund, men inte heller i lagens mening där strikt ägaransvar gäller - den skada en hund gör ansvarar hundägaren för oavsett omständigheter.

Men jag tror ändå på obligatorisk utbildning och “hundlicens” (som för vapen.. så ironiskt) som är giltig för ett visst antal (2 st?) hundar. Kanske bara för en hund om man är förstagångsägare. Hellre det än att någon ska döma någon av mina hundar som en generell samhällsrisk.

Preventivt är utbildning och belöning att föredra framför förbud och bestraffning. Påföljder däremot är en annan femma där man med fördel kan ta fram piskan för att tex få folk att koppla sina hundar

I nästa del kommer jag att gå in mer i detalj på de olika åsikter och argument som framförs.