Det finns såklart en “översättning” också:

Jag har som jag tidigare berättat börjat jobba på Smartson vilket innebär en hel del resor. Jag var lite orolig innan men det har fungerat väldigt bra, Smilla har blivit väl omhändertagen av sina tre dagmattar och hon har bland annat fått träffa Ratata mycket mer än förut. Hon visar inga tecken på understimulans, tvärt om verkar hon nästan mer harmonisk nu än tidigare!

Att jobba på annan ort funkar bra även för mig, trivs faktiskt ganska bra med att pendla. Det kommer förhoppningsvis att gå ännu bättre från och med november då jag byter från månadskort till årskort. Fördelarna inkluderar X2000 och bokningsbar plats, för att inte nämna såna små detaljer som att biljetten gäller över hela Sverige i stället för enbart på sträckan Norrköping-Stockholm.

I fredags provade Smilla att vara kontorshund! Även om det överlag funkar bra med hundvakterna så finns det dagar då det helt enkelt skiter sig, och för att inte vara helt oförberedd så tänkte jag att Smilla skulle få följa med till Stockholm.

Dagen började bra med att vi missade det snabba 06:28-tåget med fyra minuter. Jag brydde mig inte så mycket eftersom jag visste att det gick två andra tåg den närmaste halvtimmen. Visserligen blir restiden en halvtimme längre, men det är inte hela världen. Nästa tåg kommer och 06:43 börjar vi rulla mot Kolmårdens station och vidare mot Nyköping, Vagnhärad, Södertälje, Flemingsberg och slutdestinationen Stockholms Central. Tyvärr gick det inte riktigt så smidigt, för just innan Nyköping börjar tåget sakta in och någon ur personalen berättar i högtalarna att tåget framför oss har kört på två älgar, vilket innebär att vi blir tvungna att stanna i Nyköping tills de röjt spåret och tagit sig därifrån. Efter bara några minuter på Nyköpings station verkar det som att allt är klart på olycksplatsen och vi börjar rulla. Det dröjer dock inte längre förrän vi saktar in igen med nya besked från högtalarna: tåget framför oss kan inte rulla för egen maskin och vi blir tvungna att putta dem till Vagnhärad. Tydligen måste de vid såna här situationer ha en stoppsträcka som motsvarar halva siktsträckan, vilket för vår del tycktes motsvara gångtempo. Rösten i högtalarna informerade oss gång på gång om situationen och jag undrade lite för mig själv vilka som hade lyckats undgå att uppfatta läget. Det var ju knappast någon som hade klivit på efter senaste stoppet. Vi blev även försäkrade om att detta endast skulle medföra en lättare försening på cirka 20 minuter.

Tjena.

Har SJ någonsin blivit tjugo minuter försenade? Senast något oförutsett hände när jag reste med SJ blev jag sex timmar försenad. En gång har jag blivit tretton timmar försenad, och då var det inte ens snörelaterat.

Så jag muttrade något om att jag antagligen skulle komma till jobbet vid tretiden i eftermiddag och de som satt närmast mig nickade som att de litade mer på min uppskattning av förseningen än tågpersonalens.

Så efter ett tag hände plötsligt något: Smilla satte sig upp, sträckte nosen rakt upp och började vädra helt hysteriskt. Jag undrade först vad hon pysslade med, sen insåg jag att hon vädrade älgblod och att vi antagligen skulle hitta det andra tåget rätt snart. Mycket riktigt; ett par hundra meter senare saktade vi ner ännu mer för att strax stanna och koppla på det andra tåget.

Efter att vi hade puttat dem till Vagnhärad plockade vi upp passagerarna från olyckståget och väntade på att ett annat tåg skulle passera innan vi backade och blev inväxlade på ett annat spår så vi kunde åka vidare. När vi åkte från stationen passade jag på att slänga en blick på det trasiga loket, och det var i princip helt täckt av blod i fronten.

Resten av resan gick bra och var trevlig. Bredvid mig satt en kvinna som bodde på en gård och hade en Labrador. Hon berättade att labben brukade apportera hennes höns och kycklingar, vilket de inte uppskattade helt. Vi hade ett rätt trevligt samtal, inte helt oväntat om hundar..

Södermanlands Nyheter skrev förresten lite om älg-olyckan.

Väl framme i storstan (drygt 60 minuter försenade, två timmar senare än ursprungsplanen) var Smilla redan jättestressad, främst pga allt folk. Både centralen och stan var dock rätt tom eftersom vi blev så försenade, så hon lugnade sig lite när vi promenerade till jobbet. När vi kom fram var det dock fullt ös igen, ny stor lokal och många nya människor att hälsa på! Vet inte riktigt om hon hann göra sig hemmastadd, men hon verkade inte så nervös i alla fall. Alla var snälla och lekte lite med henne och hon blev nog aldrig riktigt uttråkad, för då brukar hon söka kontakt på ett annat sätt: Komma med leksaker, gläfsa lite, buffa på ens ben med nosen och så vidare.

Men hur som helst så blev det en väldigt lång dag för Smilla; vi stannade kvar på fredagsöl och åkte inte hem förrän 21:50. Dvärgpinchern vi delade kupé med var lite spännande tyckte smilla, men när vi kom hem somnade vi båda två ganska direkt.

Dagen efter blev en vilodag. Jag jobbade lite lätt och Smilla sov, med bara några få avbrott för korta promenader.

Hade tänkt att skriva mer, men det får bli en annan dag för nu är det sovdags! Dock ska jag avsluta med en rolig film på Smilla när hon sover med öppen mun och öppna ögon!

(* Varför finns det inget bra svenskt ord för flatmate? “Lägenhetskompis” är för långt och “kombo” låter dumt och konstlat.)

Natten innan vi skulle åka (förra lördagen, den 14/6) bestämde sig dock Nikita för att börja löpa för första gången, så det har varit rätt.. eh.. ja.. blodigt, kan man väl säga. Hon har liksom ingen koll än på att man måste tvätta sig, men som tur är har smilla järnkoll på det, så hon har hjälpt till. Smilla hjälper faktiskt till väldigt mycket med Nikita. Förutom att tvätta henne lär hon även ut en massa saker. Det märks på Nikita att hon fattar att hon ska tvätta sig när smilla hela tiden har tungan i baken på henne.. och promenaderna går oftast jättebra om Smilla är med – förutsatt att Smilla sköter sig då, såklart. Jag tror att det är lättare att uppfostra en hund om man har hjälp av en annan hund som redan kan “allt” och är lydig. Smilla framstår förresten som en klok gammal dam när Nikita är med, även om de är ganska duktiga på att jaga upp varandra också. Jag har fler än en gång under resan kallat dem både “hyenor” och “monster”.. :)

Nikita blir som vi tidigare sett helt galen i närheten av vatten. Hon blir helt överentusiastisk, och drar extremt hårt i kopplet så fort man kommer i närheten. Hon kommer nog att bli en bra weightpullinghund om man vill träna henne till det – tekniken har hon redan, det kan både jag och Veronica vittna om.. med kramp i armarna.Förra gången hon badade trodde vi ju inte att hon kunde simma, men det visade sig att hon är rätt duktig på det så länge inget vatten stänker, för då blir hon helt vild och börjar slå och plaska på vattenytan. Veronica köpte en longerlina för hästar för att ha när Nikita badar, vilket funkade bra. Nikita simmade så långt linan räckte och sen från höger till vänster och tillbaka massor av gånger. När hon tröttnade ställde hon antingen frambenen på en sten och vilade lite eller så simmade hon in till grundare vatten så hon kunde fuska med bakbenen på bottnen.En superkort filmsnutt som visar hur exalterad Nikita blir i närheten av vatten:

Nu är det dags för bilder!

Här ligger Smilla och Nikita och latar sig på gräsmattan framför min mormors och morfars gäststuga medan husse och matte äter frukost:

Smilla och Nikita har fått varsitt ben:

Jag försöker få Smilla att posera, men hon är mest intresserad av att titta på vad Veronica och Nikita håller på med:

Smilla, Nikita och Veronica badar. Två av dem med glädje (även om Smilla verkade tycka det var lite kallt att doppa magen), medan den tredjes bad är av mer ofrivillig karaktär..

På hemvägen gjorde vi en avstickare till Södra Stadsberget. Det är en av mina absoluta favoritplatser i Sundsvall, och Smilla verkade också tycka om den:

Hon heter Nikita, är en halvårig Amstaff-korsning Pitbull-korsning och kan “nästan” simma.. ;)

Veronica fick simma ut och hämta henne, sen hade de simskola. Nästa inköp: flytväst.

Spelade även lite fotboll med Smilla, som förresten kändes som en gammal klok och lugn dam i jämförelse med det lilla yrvädret.

Mer om Nikita: Hon blev kidnappad när hon var liten valp, verkar ha varit mycket dramatiskt. Expressen har några artiklar om det:

Valpen stals vid inbrott i Skäggetorp
Valpen Nikita är fortfarande försvunnen
Stulna valpen Nikita tillbaka hos matte

Smilla och Ratata:

Astra och Sture kommer också jättebra överens, men det har jag inte lyckats få någon bra film på än. Det kommer!

Mindre goda nyheter:
Annica skrev i en kommentar till ett annat inlägg:
tyvärr så har hennes bror Astor redan tassat vidare till katthimlen.Han fick en tarmsjukdom som inte gick att bota så han blev bara 12 veckor. Därför blir jag extra glad att Astra ökar så bra i vikt.
Tyvärr märkte jag igår att Astra har slem och blod i avföringen, vilket gör mig väldigt orolig. Jag ska ringa veterinären direkt på måndag morgon. Annica, har du mer info om vad det var för typ av sjukdom och vad de fick för symtom och så? Annars, skulle du kunna ta reda på det? Jag ringer dig i morgon (söndag) eftermiddag.

Jag har sökt lite på nätet och pratat med folk, och det skulle kunna vara något så enkelt som en matallergi, även om det kanske inte verkar vara det mest troliga alternativet. Vi håller tummarna här.. :/

Jag hade tänkt skriva det här inlägget igår kväll, men annat kom emellan så det blir nu i stället. I fredags eftermiddag/kväll var det som jag tidigare berättat dags att åka och hämta Astra, och jag tänkte berätta om hur det har gått hittills.

Först lite bilder och filmer:

Tre generationer: Astra, mamma Trollis och mormor Lykke.

Just innan vi skulle åka blev Astra lite hungrig, så det här är sista gånger hon snuttar:

Bilresan hem gick bra. Astra var lite orolig och ville helst sitta med Veronica som körde (eftersom hon pratade snällt och lockade på katten hela tiden), men efter en liten stund fann hon sig tillrätta i min famn. Vi var lite spända på vad som skulle hända när vi kom hem, men det gick ändå hyfsat bra. Smilla fick väl en total chock när husse kom hem med en liten pälsboll innanför jackan, och med det i åtanke skötte hon sig mycket bra även om hon var rätt stressad.

Självklart finns det på film :)

En liten stund senare hade allt lugnat ner sig och Astra la sig tillrätta i soffan där hon somnade relativt omgående:

Den natten blev det inte mycket sömn för någon av oss. Smilla var orolig, katten härjade och jag var väl mest spänd av oss alla. Astra gick på lådan minst en gång under natten men kissade även lite på överkastet. Det är inte lätt när man är liten och allt är nytt och stort

Lördag.

Först frukost med Marcus..

…sen klippte vi Astras klor. Hon somnade under tiden! Helt fantastisk katt.. :)

Vi insåg att Smilla behövde få springa av sig, så vi åkte upp till Sonstorp och lät henne vara lös i princip hela dagen. Först hjälpte Smilla till med veden, och sedan tog vi en långpromenad.

Under promenaden träffade vi tretton ungtjurar som var mycket nyfikna:

Jag passade även på att testa makroläget i min nya telefonkamera, och resultatet blev helt okej:

När vi kom hem igen var klockan strax efter sju och precis som vi ville var smilla helt slut, så det blev en lugn kväll för alla i Grankotten:

Marcus och jag grillade fläskfilé och jag kokade några småbitar åt djuren. Smilla älskade det men Astra totalratade det. När det var marinerat och grillat däremot, DÅ var det intressant. Jag lyfte ner henne säkert femton gånger från bordet medan vi åt. :)

Natten blev lugn, men till skillnad från Smilla och mig är inte Astra ett endaste dugg morgontrött; hon steg upp klockan fem och ville busa. Sen gick hon och la sig igen och sov i alla fall till åtta.

Så allt har gått bra hittills. Smilla vill bara väl men är rätt klumpig och har lite svårt att förstå hur försiktig hon måste vara. Astra säger ifrån när hon tröttnar på att ha Smillas nos i häcken och då ger hon henne ett par slag med framtassarna. De verkar komma rätt bra överens och just precis nu ligger de och vilar alldeles intill varandra:

Annars verkar Astra vara väldigt förtjust i min laptop. Den är väl varm och skön kan jag tänka.

Sen har vi det här med Astras nya namn. Jag har faktiskt fått rätt många förslag, och jag har fastnat för ett men ännu inte bestämt mig till 100%. Här är förslagen:

Asta
Astrid
AstridLindgren
Embla
Emma
Elsa
Isa
Olga
Ruffsan

Kolla kakan:

Vila med brorsan:

Softa lite på schackspelet under bokhyllan:

Och såklart ett par filmklipp: