jonasn.info/blog

I förrgår eftermiddag var Smilla och jag i hundrastgården i Kronobergsparken. Det var 6-8 hundar inne samtidigt och jag provade att ropa på Smilla några gånger. Hon kom direkt till mig varje gång, och när jag sa åt henne att vänta väntade hon tills jag sa varsågod eller “hopp & lek”. Mycket stolt husse! Den här damen brukar ju inte bry sig speciellt mycket om det finns något annat som är intressant, och här kommer hon direkt på inkallning när hon har en hel flock med hundar att springa runt och härja med!

Hittade en massa papper häromdan och där stod det bland annat att Maria (Smillas förra matte) gjorde Aftonbladets IQ-test för hundar med Smilla och att det gick väldigt bra. Eftersom det var minst ett år sen tänkte jag att det kunde vara värt att testa igen.

Sagt och gjort - här kommer resultaten!

1: Placera en godsak på golvet medan djuret ser på. Lägg en hink, mugg eller burk över godsaken.
Hur reagerar husdjuret?
Smilla: b) Tar lite tid på sig innan det välter omkull burken och tar godiset. (3 poäng).
Vet inte om hon kanske blev lite förvirrad över att glaset var genomskinligt så hon såg godisen. Hon försökte äta upp den utan att flytta på glaset..

2: Lägg en kudde eller en vikt handduk på ett bord. Placera ditt husdjur framför bordet så att det inte kan se bordsskivan. Ställ dig på andra sidan bordet. Håll favoritgodiset ovanför bordet och släpp det på kudden medan djuret tittar på.
Vad gör djuret?
Smilla: a) Tittar upp mot bordsskivan. (5 poäng).
Inget snack om var godisen landade.

3: Bind fast en godisbit i ett skosnöre. Medan djuret tittar: Göm godiset under en soffa eller annan plats där det kan se godbiten men inte nå den. Lämna åtminstone halva skosnöret inom räckhåll för djuret. Uppmana husdjuret att dra i skosnöret för att få tag i godiset. Gör djuret ingenting så visa hur man drar i snöret. Repetera förklaringen tre gånger och låt sedan djuret försöka själv. Vad gör djuret?
Smilla: b) Tar tid på sig innan det drar i snöret för att få tag i godiset. (3 poäng)
Hon började med att gå runt soffan och försöka komma åt godiset från baksidan, vilket jag tycker tyder på intelligens - att försöka hitta en egen lösning på testet. Då la jag i stället godiset under en soffa som hon inte kunde gå runt, och efter några försök krafsade hon fram godiset. Det tog lite tid att börja krafsa och sen tog det även några sekunder innan hon fattade att hon var tvungen att krafsa flera gånger..

4: Lägg två stolar på golvet med sidorna nedåt. Stolarna ska ligga mot varandra så att en V-formad ”skyddsvall” uppstår. Mellan stolsryggarna ska det finnas ett mellanrum som djuret kan se igenom, men inte ta sig igenom. Stå på ena sidan av stolarna med ditt djur och släpp en godsak på andra sidan, så att djuret kan se den genom luckan.
Hur reagerar djuret?
Smilla: a) Går omedelbart runt stolarna för att få tag i godiset. (5 poäng)
Eller inte. Varför gå runt när man kan hoppa över? Klar stilpoäng tycker jag.

5: Använd en plastmugg, burk eller liknande som är stor nog för djuret att komma in i med tassen, men inte med huvudet. Lägg godsaken nära ena änden av muggen och håll den precis framför djuret. Uppmana djuret att ta godiset. Gör detta två gånger. Om ditt husdjur inte krafsar efter godiset, placera det under en soffa, precis inom räckhåll.Vad gör djuret?
Här ställer jag mig lite tveksam till alternativen:
a) Använder vänstra tassen mestadels. (5 poäng)
b) Använder högra tassen mestadels. (3 poäng)
c) Svårt att säga. (1 poäng)
Antagligen syftar det här till att testa vilken hjärnhalva hunden använder mest (förutsatt att deras hjärna funkar som vår), men jag har lite svårt att se hur det hänger ihop med intelligens. Smilla använde först vänstra tassen, sedan högra. Sedan högra, och sen vänstra två gånger.. totalt blev det tre vänstertassar, fyra högertassar och en tunga. Jag tycker det tyder på mer kreativitet än om hon bara hade försökt använda en av sina tassar, men vad vet jag? Dessutom tror jag det berodde mest på vilken sida hon stödde kroppen på när hon började (dvs vilket håll baktassarna var vända). Hon använde i alla fall högra tassen mest, så det blir ett B här.

6: Gå igenom alla kommandon ditt husdjur förstår.
Hur många klarar det?
Smilla: a) 25 kommandon eller fler. (5 poäng)
Jag slutade räkna vid 30 kommandon.. Mest stolt är jag nog över att hon kan höger och vänster, samt att hon vet skillnad på sitt, ligg och stå. De flesta andra hundar jag provat med ser “ligg” som en annan form av “sitt” och kan inte sätta sig upp från liggande på kommando, plus att de inte kan ställa sig upp på kommando utan att gå någonstans.
Förutom att hon kan väldigt många kommandon (nästan för många, jag har funderat på att begränsa lite) kan hon även namnet på minst fyra personer. Dock inte sin husses..

7: Låt ditt husdjur se på när du gömmer en godsak. Ta ut husdjuret ur rummet och göm ytterligare tre godbitar. Släpp in husdjuret och låt det leta efter godiset.
Vad gör husdjuret?
Smilla: a) Hittar snabbt alla godsakerna. (5 poäng)
Dock hittade hon den som hon sett mig gömma sist.. ehm..

Så, resultatet blev alltså 29 poäng av 35 möjliga. Vi har inte tränat huvudet så mycket de senaste månaderna, men såna här test gör ju att man blir sugen, hon har ju helt klart potential.

Vill du själv göra testet med din hund hittar du det bakom den här länken:
Aftonbladet: Testa hur smart din vovve är. Posta gärna era resultat i kommentarerna till det här inlägget!

Har även ett länktips: Aktiveringssidan har fantastiskt bra tips när man har slut på idéer själv: Aktiveringssidan.

Den här boken verkar vara uppskattad: Aktivering : smart lek med din hund. Letade egentligen efter en annan bok som jag lånade på biblioteket förra hösten, men hittade den inte.

Såklart ramlade jag även över ett beteendetest för katter, där resultatet blev:
Kan vara klokare än du
Din katt är nyfiken, harmonisk och klok. Den har anpassat sig bra till sin miljö och känner sig trygg med dig och andra djur och människor.
Nu tycker ju inte jag att Astra är speciellt smart, men det beror nog till största delen på att hon är så liten. Hon har ju faktiskt lärt sig att komma när man ropar på henne. Hon är så framåt så jag tror nog att hon kan komma att bli väldigt smart.

Katt-testet går lite snabbare att göra och finns här: Hur smart är din katt?

Först en liten kommentar: Så gott som alla bilder och filmer från och med nu kommer att vara tagna med min nya kameramobil, den nya Nokia N95, ifall någon undrar.

Jag hade tänkt skriva det här inlägget igår kväll, men annat kom emellan så det blir nu i stället. I fredags eftermiddag/kväll var det som jag tidigare berättat dags att åka och hämta Astra, och jag tänkte berätta om hur det har gått hittills.

Först lite bilder och filmer:

Tre generationer: Astra, mamma Trollis och mormor Lykke.

Just innan vi skulle åka blev Astra lite hungrig, så det här är sista gånger hon snuttar:

Bilresan hem gick bra. Astra var lite orolig och ville helst sitta med Veronica som körde (eftersom hon pratade snällt och lockade på katten hela tiden), men efter en liten stund fann hon sig tillrätta i min famn. Vi var lite spända på vad som skulle hända när vi kom hem, men det gick ändå hyfsat bra. Smilla fick väl en total chock när husse kom hem med en liten pälsboll innanför jackan, och med det i åtanke skötte hon sig mycket bra även om hon var rätt stressad.

Självklart finns det på film

En liten stund senare hade allt lugnat ner sig och Astra la sig tillrätta i soffan där hon somnade relativt omgående:

Den natten blev det inte mycket sömn för någon av oss. Smilla var orolig, katten härjade och jag var väl mest spänd av oss alla. Astra gick på lådan minst en gång under natten men kissade även lite på överkastet. Det är inte lätt när man är liten och allt är nytt och stort

Lördag.

Först frukost med Marcus..

…sen klippte vi Astras klor. Hon somnade under tiden! Helt fantastisk katt..

Vi insåg att Smilla behövde få springa av sig, så vi åkte upp till Sonstorp och lät henne vara lös i princip hela dagen. Först hjälpte Smilla till med veden, och sedan tog vi en långpromenad.

Under promenaden träffade vi tretton ungtjurar som var mycket nyfikna:

Jag passade även på att testa makroläget i min nya telefonkamera, och resultatet blev helt okej:

När vi kom hem igen var klockan strax efter sju och precis som vi ville var smilla helt slut, så det blev en lugn kväll för alla i Grankotten:

Marcus och jag grillade fläskfilé och jag kokade några småbitar åt djuren. Smilla älskade det men Astra totalratade det. När det var marinerat och grillat däremot, DÅ var det intressant. Jag lyfte ner henne säkert femton gånger från bordet medan vi åt.

Natten blev lugn, men till skillnad från Smilla och mig är inte Astra ett endaste dugg morgontrött; hon steg upp klockan fem och ville busa. Sen gick hon och la sig igen och sov i alla fall till åtta.

Så allt har gått bra hittills. Smilla vill bara väl men är rätt klumpig och har lite svårt att förstå hur försiktig hon måste vara. Astra säger ifrån när hon tröttnar på att ha Smillas nos i häcken och då ger hon henne ett par slag med framtassarna. De verkar komma rätt bra överens och just precis nu ligger de och vilar alldeles intill varandra:

Annars verkar Astra vara väldigt förtjust i min laptop. Den är väl varm och skön kan jag tänka.

Sen har vi det här med Astras nya namn. Jag har faktiskt fått rätt många förslag, och jag har fastnat för ett men ännu inte bestämt mig till 100%. Här är förslagen:

Asta
Astrid
AstridLindgren
Embla
Emma
Elsa
Isa
Olga
Ruffsan

Som ni ser på bilden ovan saknar mina inlines en viktig detalj: bromsar. Trogna läsare (ja, båda två) vet hur snabbt det går när smilla springer. Ni som inte vet får kolla här.

Ovan nämnda brister i utrustningen gör att jag är mycket glad att min hund kan:
* Byta sida: Jag säger “byt sida” - smilla går från höger till vänster sida, eller vice versa, bakom mig.
* Höger och vänster: husse säger, vovven svänger.
* Gå bakom! Husse först, vovven sen. Mycket svårt!
* Springa långsammare på kommando. “Ptrroooo”. Ljud är svåra att återge i text, men tänk häst så fattar ni.
* Springa snabbare på kommando. Behövs mycket mycket sällan eftersom maxfart är utgångsläget på Smilla. Hursomhelst är även det en hästgrej: smacka med läpparna.
* Bajsa på kommando - eller framför allt: låta bli att bajsa när vi cyklar och åker inlines. Ser hon bajsnödig ut (jo, hon kan faktiskt göra det) så får man stanna och säga “bajsa”, så gör hon det hon behöver. Skratta ni, det har antagligen räddat mig från många skrubbsår. Skulle Smilla få för sig att på eget bevåg stanna och “göra tvåan” i ett dike när man har kommit upp i lite hastighet har man inte många hundradelar på sig att reagera och stanna innan det tar tvärstopp.

Tillägg: Något som är fantastiskt praktiskt är att hon själv fattar vilka sidor av lyktstolpar (och andra stolpar) som är rätt och fel. Kanske inte krävs enorm intelligens för det men jag har träffat hundar som har totalt noll koll på stolpar och inte alls kan relatera det plötsliga tvärstoppet till kopplet och stolpen.

Som jag skrev häromdan hämtar jag Astra* på fredag, så räkna med att det här kommer att bli mer av en kattblogg än en hundblogg framåt helgen.

* Eftersom jag varken vill tänka på läkemedelsföretag eller Opel när jag pratar med min katt kommer antagligen Astra att få byta namn när hon kommer hit, men jag har inte riktigt tänkt ut något bra än. Två som jag har funderat på är Asta och Emma. Jag vill att det ska vara ett “klassiskt” svenskt namn, och gärna så olikt “Smilla” som möjligt. Har ni några förslag får ni gärna lämna dem i kommentarerna till det här inlägget. Klicka på länken, skriv din kommentar, klicka på Other, fyll i ditt namn vid Name och klicka på Publish your comment. Kommentarerna syns på sidan först efter att jag har godkänt dem (för att undvika spam).

Idag åkte vi till Vrinnevi och tog en långpromenad i Vrinneviskogen. Smilla hade selen på sig och jag använde flexikopplet så hon fick lite frihet, men hon fick faktiskt vara helt lös nästan hela tiden. Såklart fanns det massor av intressanta spår att följa, och eftersom det äntligen har snöat fattade även husse vad Smilla nosade efter: Harar, rådjur och hundar.

Vi tränade att växla mellan att gå fint och att leka fritt både med och utan koppel, och till min stora glädje funkade inkallningen perfekt varje gång! Eller ja.. perfekt och perfekt, men hon kom i alla fall till mig när jag ropade på henne, även om jag fick upprepa mig nån gång. Även då hon fått upp spår och hetsat upp sig själv så hon sätter av i full kareka bort från mig lyckades jag bryta hennes jakt och få henne att komma till mig, det har inte fungerat så bra förut. I rättvisans namn så ska väl kanske nämnas att hon aldrig såg nåt djur, och på tillbakavägen när vi mötte en annan hund ville hon mycket hellre hälsa på honom än lyssna på mig, men då var hon redan kopplad.

Provade även inkallning på lååååångt avstånd. Klicka på bilden och se om du kan hitta smilla sittandes vid skogskanten!

Efter vår skogspromenad gick vi hela vägen hem. I Vilbergen halkade Smilla när hon hoppade över en avdelare på en parkeringsplats. Det såg inte så farligt ut, men den nyinköpta reflexvästen brast ändå i kardborrebanden. Senare så såg vi att Smilla haltade och gick med rumpan lite neråt-framåt liksom. Hon haltade inte mycket, det var svårt att upptäcka, och ibland gick hon normalt. Vi undersökte tassarna och klämde lite på benen och rumpan, men hittade inget konstigt. Senare på kvällen när vi tog vår kvällspromenad gick hon nästan normalt, så det var nog inget allvarligt men vi ska ta det lite lugnt i helgen ändå. Det blev ju dessutom drygt en mils promenad idag så det räcker med långpromenader för den här veckan.

MIN HUND BAJSAR PÅ KOMMANDO!!!

Jo, ja, jag vet. Jag är verkligen sämst på att blogga. Även om det har hänt rätt mycket sedan sist har det även varit väldigt mycket vardag, men jag tänkte i alla fall göra en liten framstegsrapport som ni får hålla tillgodo med.

Det går väldigt långsamt, men emellanåt gör vi små skutt i tillvaron. Små skutt när man upptäcker att nåt går mycket bättre än det brukade göra, eller att Smilla kan saker man inte visste om, till exempel:

Gå hem!
Smilla går hem när jag säger åt henne! Tyvärr klarar hon inte att öppna porten (än), men när jag har hunnit ikapp och öppnat porten åt henne går hon uppför trapporna och ställer sig och väntar vid lägenhetsdörren. Ibland får jag mana på henne lite och oftast stannar hon och kollar så jag är med, men det är tydligt att hon förstår vad jag vill när jag säger åt henne att gå hem.

Backa!
Mycket användbart kommando som jag har tänkt lära henne men som hon har lyckats lära sig själv utan nån egentlig träning. Jag har bara använt ordet i vardagen, till exempel när hon är lite för nyfiken och följer efter mig nånstans där hon sen måste backa för att komma därifrån (badrummet, förrådet osv). När hon har backat “av sig själv” har jag samtidigt upprepat “backa” och sen berömt henne när hon är klar, och nu backar hon på kommando. Mycket mycket bra och jag är väldigt nöjd att det funkar så bra. Hon kanske inte gör det varje gång (ibland går det ju faktiskt bättre att vända sig om) men om jag tränar lite mer målmedvetet kommer hon garanterat att gå baklänges även om det är möjligt att vända sig om. Då återstår bara “höger”, “vänster” och “kryp” av de praktiska kommandon jag tänkt lära henne.

Att möta andra hundar
Det här är lite svårt, ibland går det utan problem och ibland blir det världens ståhej och skall och sen nosen i backen och spåra helt hysteriskt. Jag har hittills förklarat det med att hon inte riktigt har hittat sin roll i sin nya flock (dvs mig), men även beror det mycket på hur den andra hunden beter sig och var de möts. Till exempel går det inte så bra om det blir plötsliga möten, som när man går runt ett gathörn och står nos mot nos med en “inkräktande” vovve. Även när det är lite ont om plats så man måste gå nära kan det vara svårt att bara passera. Men även på detta område har vi gjort framgångar, och det blir mer och mer ofta som vi bara passerar andra hundar utan att speja, smyga, skälla eller ens hälsa ordentligt. Härom dagen tittade hon frågande upp på mig som att hon undrade “får jag hälsa?” och när jag helt snällt och lugnt sa “nä, kom så går vi” promenerade hon bara vidare.

Att dra i kopplet
Här har det blivit enorma förbättringar. Smilla går oftast väldigt fint i koppel, och om hon drar räcker det med en snäll tillsägning så slutar hon, åtminstone för en stund. Det här är ganska olika dock.. är det fler människor än mig med på promenaden är Smilla lite mer dragbenägen.

Att bli uppspelt
När Smilla blir uppspelt gör hon en del grejer som hon inte får. Till exempel vill hon gärna bita och dra i kopplet om vi joggar, eller jaga framhjulet på cykeln om vi cyklar. De här sakerna vill jag inte att hon gör eftersom hon biter sönder saker på nolltid, och jag vill inte att kopplet går av den dagen smilla rycker iväg mot nåt (annan hund, hare..) och när det gäller cykeln kan det vara farligt för både henne och mig om hon attackerar cykelhjulet. Dock lyssnar hon när jag säger ifrån och det krävs färre och färre tillsägningar i bestämd ton. I början var jag tvungen att vara arg, säga till henne massor av gånger och ibland stanna och börja om helt, och vissa gånger hjälpte inte ens det.

När hon blir uppspelt hemma beror det såklart oftast på att det kommer folk. Även om vi inte har kommit så långt att hon sitter stilla och väntar på tillåtelse att hälsa har hon lugnat sig med hoppandet. Hon hoppar fortfarande mycket, men det är möjligt att säga ifrån och det märks att hon förstår.

Gränser - mitt och ditt
Smilla vet att hon inte får vara i Marcus rum och går oftast inte in dit. Det är jobbigt för henne när både jag och Marcus är där inne och hon “måste” ligga på tröskeln och vänta, men hon är fullt medveten att det är förbjudet område för henne. När hon är ensam hemma är oftast hans rum stängt, men nån gång när dörren har glömts öppen har Marcus efteråt hittat ledtrådar som tyder på att vi har en fyrbent ögontjänare i lägenheten. Exempel på ledtrådar är märgben, vilket Marcus mycket sällan ligger på golvet och äter. Även om hon ibland tar sig friheter när ingen ser är det ett framsteg att hon är medveten om vad hon inte får göra.

Däremot är jag inte helt säker på att Smilla förstår att hon inte får vara i sofforna. Hon vet att den röda fåtöljen är hennes, men hon sitter mest i den när hon ska titta ut. Vill hon vila ligger hon oftast i sofforna, även om jag tar ner henne därifrån och visar henne på fåtöljen varje gång.

---

Nu har jag inte fler framsteg i huvudet just nu, så då passar jag i stället på att berätta att Smilla har hittat en kompis! Jack Russel-tiken Wilda (vet inte riktigt hur de stavar hennes namn) och Smilla gillade varandra direkt och sprang fram och tillbaka sida vid sida hur länge som helst, busade lite och drack sen vatten ur samma skål samtidigt. Extremt sött, och jag blev jätteglad att hon hittade en hundkompis hon tycker om.

Avslutningsvis blir det en bonusbild från tidigare i kväll när Smilla följde med Veronica och mig till Bishops för att ta en öl. När Veronica gick på toaletten passade Smilla på att ta plats vid bordet, och alla som gick förbi tittade på oss och skrattade. Jag försökte förklara att det var min bästa blind-date hittills, och att hon absolut inte var nån fyllehund..

PS: Nu behöver man inte längre registrera sig för att kommentera mina inlägg. Däremot kan det ta ett tag innan kommentarerna syns.