jonasn.info/blog

Vi har varit i Sundsvall igen! Katterna fick bo på pensionat Lindövägen (dvs med veronicas flatmate* hemma hos Veronica) när jag, Veronica, Smilla och Nikita packade in oss i en bil och drog till Sundsvall. Vi var lite oroliga eftersom Nikita lätt blir åksjuk, men det gick faktiskt väldigt bra. Receptet lyder att inte ge någon mat på några timmar innan, samt att åka rätt sent så att hon är trött och kan sova. Smilla tycker det är jättekul att åka bil så hon sov inte alls utan satt mest och tittade ut hela vägen.

Read the rest of this entry »

Hittade en massa papper häromdan och där stod det bland annat att Maria (Smillas förra matte) gjorde Aftonbladets IQ-test för hundar med Smilla och att det gick väldigt bra. Eftersom det var minst ett år sen tänkte jag att det kunde vara värt att testa igen.

Sagt och gjort - här kommer resultaten!

1: Placera en godsak på golvet medan djuret ser på. Lägg en hink, mugg eller burk över godsaken.
Hur reagerar husdjuret?
Smilla: b) Tar lite tid på sig innan det välter omkull burken och tar godiset. (3 poäng).
Vet inte om hon kanske blev lite förvirrad över att glaset var genomskinligt så hon såg godisen. Hon försökte äta upp den utan att flytta på glaset..

2: Lägg en kudde eller en vikt handduk på ett bord. Placera ditt husdjur framför bordet så att det inte kan se bordsskivan. Ställ dig på andra sidan bordet. Håll favoritgodiset ovanför bordet och släpp det på kudden medan djuret tittar på.
Vad gör djuret?
Smilla: a) Tittar upp mot bordsskivan. (5 poäng).
Inget snack om var godisen landade.

3: Bind fast en godisbit i ett skosnöre. Medan djuret tittar: Göm godiset under en soffa eller annan plats där det kan se godbiten men inte nå den. Lämna åtminstone halva skosnöret inom räckhåll för djuret. Uppmana husdjuret att dra i skosnöret för att få tag i godiset. Gör djuret ingenting så visa hur man drar i snöret. Repetera förklaringen tre gånger och låt sedan djuret försöka själv. Vad gör djuret?
Smilla: b) Tar tid på sig innan det drar i snöret för att få tag i godiset. (3 poäng)
Hon började med att gå runt soffan och försöka komma åt godiset från baksidan, vilket jag tycker tyder på intelligens - att försöka hitta en egen lösning på testet. Då la jag i stället godiset under en soffa som hon inte kunde gå runt, och efter några försök krafsade hon fram godiset. Det tog lite tid att börja krafsa och sen tog det även några sekunder innan hon fattade att hon var tvungen att krafsa flera gånger..

4: Lägg två stolar på golvet med sidorna nedåt. Stolarna ska ligga mot varandra så att en V-formad ”skyddsvall” uppstår. Mellan stolsryggarna ska det finnas ett mellanrum som djuret kan se igenom, men inte ta sig igenom. Stå på ena sidan av stolarna med ditt djur och släpp en godsak på andra sidan, så att djuret kan se den genom luckan.
Hur reagerar djuret?
Smilla: a) Går omedelbart runt stolarna för att få tag i godiset. (5 poäng)
Eller inte. Varför gå runt när man kan hoppa över? Klar stilpoäng tycker jag.

5: Använd en plastmugg, burk eller liknande som är stor nog för djuret att komma in i med tassen, men inte med huvudet. Lägg godsaken nära ena änden av muggen och håll den precis framför djuret. Uppmana djuret att ta godiset. Gör detta två gånger. Om ditt husdjur inte krafsar efter godiset, placera det under en soffa, precis inom räckhåll.Vad gör djuret?
Här ställer jag mig lite tveksam till alternativen:
a) Använder vänstra tassen mestadels. (5 poäng)
b) Använder högra tassen mestadels. (3 poäng)
c) Svårt att säga. (1 poäng)
Antagligen syftar det här till att testa vilken hjärnhalva hunden använder mest (förutsatt att deras hjärna funkar som vår), men jag har lite svårt att se hur det hänger ihop med intelligens. Smilla använde först vänstra tassen, sedan högra. Sedan högra, och sen vänstra två gånger.. totalt blev det tre vänstertassar, fyra högertassar och en tunga. Jag tycker det tyder på mer kreativitet än om hon bara hade försökt använda en av sina tassar, men vad vet jag? Dessutom tror jag det berodde mest på vilken sida hon stödde kroppen på när hon började (dvs vilket håll baktassarna var vända). Hon använde i alla fall högra tassen mest, så det blir ett B här.

6: Gå igenom alla kommandon ditt husdjur förstår.
Hur många klarar det?
Smilla: a) 25 kommandon eller fler. (5 poäng)
Jag slutade räkna vid 30 kommandon.. Mest stolt är jag nog över att hon kan höger och vänster, samt att hon vet skillnad på sitt, ligg och stå. De flesta andra hundar jag provat med ser “ligg” som en annan form av “sitt” och kan inte sätta sig upp från liggande på kommando, plus att de inte kan ställa sig upp på kommando utan att gå någonstans.
Förutom att hon kan väldigt många kommandon (nästan för många, jag har funderat på att begränsa lite) kan hon även namnet på minst fyra personer. Dock inte sin husses..

7: Låt ditt husdjur se på när du gömmer en godsak. Ta ut husdjuret ur rummet och göm ytterligare tre godbitar. Släpp in husdjuret och låt det leta efter godiset.
Vad gör husdjuret?
Smilla: a) Hittar snabbt alla godsakerna. (5 poäng)
Dock hittade hon den som hon sett mig gömma sist.. ehm..

Så, resultatet blev alltså 29 poäng av 35 möjliga. Vi har inte tränat huvudet så mycket de senaste månaderna, men såna här test gör ju att man blir sugen, hon har ju helt klart potential.

Vill du själv göra testet med din hund hittar du det bakom den här länken:
Aftonbladet: Testa hur smart din vovve är. Posta gärna era resultat i kommentarerna till det här inlägget!

Har även ett länktips: Aktiveringssidan har fantastiskt bra tips när man har slut på idéer själv: Aktiveringssidan.

Den här boken verkar vara uppskattad: Aktivering : smart lek med din hund. Letade egentligen efter en annan bok som jag lånade på biblioteket förra hösten, men hittade den inte.

Såklart ramlade jag även över ett beteendetest för katter, där resultatet blev:
Kan vara klokare än du
Din katt är nyfiken, harmonisk och klok. Den har anpassat sig bra till sin miljö och känner sig trygg med dig och andra djur och människor.
Nu tycker ju inte jag att Astra är speciellt smart, men det beror nog till största delen på att hon är så liten. Hon har ju faktiskt lärt sig att komma när man ropar på henne. Hon är så framåt så jag tror nog att hon kan komma att bli väldigt smart.

Katt-testet går lite snabbare att göra och finns här: Hur smart är din katt?

Som ni ser på bilden ovan saknar mina inlines en viktig detalj: bromsar. Trogna läsare (ja, båda två) vet hur snabbt det går när smilla springer. Ni som inte vet får kolla här.

Ovan nämnda brister i utrustningen gör att jag är mycket glad att min hund kan:
* Byta sida: Jag säger “byt sida” - smilla går från höger till vänster sida, eller vice versa, bakom mig.
* Höger och vänster: husse säger, vovven svänger.
* Gå bakom! Husse först, vovven sen. Mycket svårt!
* Springa långsammare på kommando. “Ptrroooo”. Ljud är svåra att återge i text, men tänk häst så fattar ni.
* Springa snabbare på kommando. Behövs mycket mycket sällan eftersom maxfart är utgångsläget på Smilla. Hursomhelst är även det en hästgrej: smacka med läpparna.
* Bajsa på kommando - eller framför allt: låta bli att bajsa när vi cyklar och åker inlines. Ser hon bajsnödig ut (jo, hon kan faktiskt göra det) så får man stanna och säga “bajsa”, så gör hon det hon behöver. Skratta ni, det har antagligen räddat mig från många skrubbsår. Skulle Smilla få för sig att på eget bevåg stanna och “göra tvåan” i ett dike när man har kommit upp i lite hastighet har man inte många hundradelar på sig att reagera och stanna innan det tar tvärstopp.

Tillägg: Något som är fantastiskt praktiskt är att hon själv fattar vilka sidor av lyktstolpar (och andra stolpar) som är rätt och fel. Kanske inte krävs enorm intelligens för det men jag har träffat hundar som har totalt noll koll på stolpar och inte alls kan relatera det plötsliga tvärstoppet till kopplet och stolpen.

Som jag skrev häromdan hämtar jag Astra* på fredag, så räkna med att det här kommer att bli mer av en kattblogg än en hundblogg framåt helgen.

* Eftersom jag varken vill tänka på läkemedelsföretag eller Opel när jag pratar med min katt kommer antagligen Astra att få byta namn när hon kommer hit, men jag har inte riktigt tänkt ut något bra än. Två som jag har funderat på är Asta och Emma. Jag vill att det ska vara ett “klassiskt” svenskt namn, och gärna så olikt “Smilla” som möjligt. Har ni några förslag får ni gärna lämna dem i kommentarerna till det här inlägget. Klicka på länken, skriv din kommentar, klicka på Other, fyll i ditt namn vid Name och klicka på Publish your comment. Kommentarerna syns på sidan först efter att jag har godkänt dem (för att undvika spam).

Idag åkte vi till Vrinnevi och tog en långpromenad i Vrinneviskogen. Smilla hade selen på sig och jag använde flexikopplet så hon fick lite frihet, men hon fick faktiskt vara helt lös nästan hela tiden. Såklart fanns det massor av intressanta spår att följa, och eftersom det äntligen har snöat fattade även husse vad Smilla nosade efter: Harar, rådjur och hundar.

Vi tränade att växla mellan att gå fint och att leka fritt både med och utan koppel, och till min stora glädje funkade inkallningen perfekt varje gång! Eller ja.. perfekt och perfekt, men hon kom i alla fall till mig när jag ropade på henne, även om jag fick upprepa mig nån gång. Även då hon fått upp spår och hetsat upp sig själv så hon sätter av i full kareka bort från mig lyckades jag bryta hennes jakt och få henne att komma till mig, det har inte fungerat så bra förut. I rättvisans namn så ska väl kanske nämnas att hon aldrig såg nåt djur, och på tillbakavägen när vi mötte en annan hund ville hon mycket hellre hälsa på honom än lyssna på mig, men då var hon redan kopplad.

Provade även inkallning på lååååångt avstånd. Klicka på bilden och se om du kan hitta smilla sittandes vid skogskanten!

Efter vår skogspromenad gick vi hela vägen hem. I Vilbergen halkade Smilla när hon hoppade över en avdelare på en parkeringsplats. Det såg inte så farligt ut, men den nyinköpta reflexvästen brast ändå i kardborrebanden. Senare så såg vi att Smilla haltade och gick med rumpan lite neråt-framåt liksom. Hon haltade inte mycket, det var svårt att upptäcka, och ibland gick hon normalt. Vi undersökte tassarna och klämde lite på benen och rumpan, men hittade inget konstigt. Senare på kvällen när vi tog vår kvällspromenad gick hon nästan normalt, så det var nog inget allvarligt men vi ska ta det lite lugnt i helgen ändå. Det blev ju dessutom drygt en mils promenad idag så det räcker med långpromenader för den här veckan.

I början av november hade jag tänkt att ha några dagars semester och åka till Sundsvall för att hälsa på familjen och gratulera brorsan när han fyllde 19. På tågbiljetten stod det att jag skulle åka från Norrköping 15:33 den 1:a november och vara framme i Sundsvall 21:49 samma dag. Det blev inte riktigt så..

Citat från sj.se:
För resande norr om Gävle avvaktar vi prognos från Banverket om tåg kan gå på sträckan.
…
OBSERVERA!!!
Vi rekomenderar stark att resande som ska norr om Gävle och som inte behöver åka tåg idag och under natten stannar hemma då det är stora svårigheter att nå slutdestinationen.

Resande som ska norr om Gävle och som istället väljer att stanna hemma, kommer att få pengarna för biljetten tillbaka, eller bli ombokade till ett annat tillfälle utan extra avgift.

Men vi börjar väl från början, med många bilder som vanligt.

Ända till Stockholm gick allt som det skulle. Smilla träffade en prickig kompis på tåget.

Förutom den hunden var det inte några andra djur på sträckan Norrköping-Stockholm. Dock massor av barn, vilket nästan var värre. Djur är ju oftast åtminstone hyfsat uppfostrade..

Jag hade beställt extra lång bytestid i Stockholm för att hinna träffa Adam, Anders, Jenny och Jessica och fika lite innan vi åkte vidare, men när jag kom fram till centralen verkade det som att mitt tåg var det enda norrgående som inte var inställt. Jag insåg ju rätt snabbt att det skulle vara proppfullt med djur och skrikande hungriga barn och uppgivna föräldrar som inte orkar hålla dem lugna. Aldrig i livet att jag sätter mig på ett sånt tåg med Smilla och riskerar att vi blir stående mitt i skogen hela natten. Jag ringde kundtjänst och fick veta att det fanns två alternativa avgångar kvar med plats för djur på torsdagen: 06:30 och 14:30. Den första var för tidig eftersom tunnelbanan inte börjat gå än, och den andra var på tok för sen. Jag har ju inte tagit semester för att vänta på tåg. Jag sa att det fick fungera med 18:30 som jag var inbokad på, tackade och la på. Bara några sekunder senare ändrade jag mig och ringde upp igen för att höra ifall det fanns möjlighet att få bo på hotell och åka 06:30 i morgon bitti.

När jag har väntat i telefonkö i två minuter ropar de ut i högtalarna att alla norrgående tåg är inställda på grund av växelfel och resenärer som skulle norrut skulle bege sig mot centralhallen för mer information. Det börjar välla in folk till centralhallen, och alla verkade komma från perrongen som mitt tåg skulle ha avgått ifrån.

Bara några minuter senare kommer jag fram till en telefonist och förklarade läget. Hon var inte informerad om att det var totalstopp, men ringde först några internsamtal och började sen leta hotell åt mig. Naturligtvis var alla hotell som accepterade husdjur på rummen också fullbokade, så hon tog mitt nummer och bad att få ringa upp. Vid det laget hade jag redan fått ett bokningsnummer för min ersättningsbiljett, så vi lämnade den smockfulla tågstationen och gick ut för att handla lite.

En kort stund efter att vi hade kommit ut från centralen ringde telefonen och Smilla och jag fick en adress och ett bokningsnummer. Hotellet låg bara några kvarter bort, så vi gick dit för att dumpa packningen. Adam, Anders och Jenny följde med, och sen gick vi ut på stan för att kolla läget och handla mat. Gatorna och trottoarerna var snorhala, och Smilla höll på att dra omkull mig flera gånger, hon var väldigt stressad vid det här laget av all uppståndelse. Hon är som jag och trivs bäst när det inte är så våldsamt mycket folk överallt.

Efter att ha handlat kycklingkorv (mums för både vovve och husse!) på Netto tog vi en promenad till centralen med stockholmarna som skulle med T-banan, sen gick Smilla och jag till vårt hotellrum och började ringa runt och informera folk att vi under rådande omständigheter hade det rätt bra.

Det blir såklart lite meck när saker inte går som man tänkt sig, men med ett paket kycklingkorv och några glas vatten överlever man i alla fall. Sen blev det tidig kväll eftersom vi skulle upp så tidigt för att hinna med tåget.

---

Dagen efter gick allt enligt planerna och vi kom fram till Sundsvall endast tolv timmar försenade. Jag klagar absolut inte - vi fick ju åtminstone sova i en säng! När vi gick kvällspromenaden i Stockholm passerade vi genom centralen och det var fullt med folk som sov på golvet.

 

I Norrland var det som sig bör fullt av snö, och vi vet ju sedan tidigare att Smilla älskar snö.. hon var helt vild i Sundsvall, skuttade och busade massor i snödrivorna. Förutom bus fördrev vi tiden med att umgås med Elvin och med att försöka vänja dem vid varandra.. med varierande framgång.

Nu: bilder!

Elvin och Smilla 

Elvin och Smilla 

Smilla på bäddsoffan 

Allt var väldigt trevligt och Smilla och Elvin kommer säkert att komma bättre och bättre överens för varje gång de ses. Tågresan ner gick mer planenligt, även om det som mest var sju hundar och en katt i djuravdelningen.

Jag tänkte gå någon slags kurs med Smilla till hösten, och sitter just nu och tittar på Norrköpings brukshundsklubbs hemsida för att kolla vad som finns och vad som kan tänkas vara lämpligt för oss.

Allmänlydnadskursen verkar ju lämplig? Enligt hemsidan innehåller den följande:

1. Kvarsittande med störning.
Miljön ska vara naturlig såsom parkeringsplats, skog eller bostadsområde. Hunden lämnas att sitta kvar medan föraren rör sig i en radie om ca 10 meter från hunden. Hunden utsätts för tre olika typer av störningar i form av andra människor, hundar, fotbollar och liknande.

Heh.. tja, hon har ju visserligen klarat en liknande situation, men andra hundar? Fotbollar? Heh.. träning träning.

2. Möte med hundar på stig eller gångväg
Hunden ska föras i slakt hängande koppel och inom en sträcka av 100 meter möta tre hundar med ägare. Hundföraren kan välja att avvika från stigen några meter. Vikten läggs här vid att hunden förmås att nonchalera den mötande hunden och rikta sitt intresse mot föraren. Individuella förutsättningar beaktas.

Rikta sitt intresse mot föraren? Utomhus? Med andra hundar i närheten? ¿Que?

3. Sitta tyst i bil
Bilen parkeras på en för hunden lämplig plats inom ett centrum- eller klubbområde. När föraren lämnat bilen passerar annan människa därefter människa med hund utanför bilen. Om det är revirkänsliga hundar accepteras att störningen ej sker på närmre avstånd än 10 meter.

Ja, hon skulle nog inte skälla.. men morra, sätta upp tassarna på rutan och resa ragg - jajjamen!

4. Gå fint vid sidan eller bakom föraren
Hunden ska transportera sig tillsammans med föraren från exempelvis bilen till träningsområde. Hunden ska föras i slakt hängande koppel eller lös, intill eller bakom sin förare. Sträckan bör vara ca 100 m.

Det kan gå. Beror helt på hur entusiastisk hon är. Om det inte finns några andra hundar eller människor i närheten och hon är helt utmattad är det inga problem, annars får vi nog träna en del..

5. Hantering! visitation
a/ av föraren b/ av annan person

Hundägaren undersöker hunden fysiskt. Tittar på tänder, öron, tassar, känner igenom hela kroppen, lyfter på ben och svans. Visitationen ska pågå under ett par minuter.

Inga problem! Hon är världens snällaste när det gäller sånt och vem som helst verkar få pilla var som helst på henne.

6. Inkallande utan störning
Föraren väljer själv hur inkallningsmomentet testas. Inkallningen ska göras på minst 10 meters avstånd.

Nemas problemas. Möjligen glömmer hon bort att stanna och springer förbi mig, men det brukar gå bra.

7. Inkallande med störning
Hunden utsätts för tre av föraren valda störningsmoment.

Hm, jo, det kan funka.

8. Stoppkommando
Hunden ska på kommando upphöra med aktivitet. Kommando “stanna”, “ligg” el.dyl. ges för att bringa hunden till passivitet.

Jodå, det går. Man måste ta i lite ibland bara så hon fattar att man menar allvar, men hon lyder.

9. Passivitetskontroll
Hunden ska, utan hjälp från föraren, kunna förhålla sig passiv i valfri ställning under ca 2 minuter.

Ojojoj.. Två sekunder KAN gå, men två minuter? Skojar ni eller? Utomhus? Utan ögonbindel och lugnande medel? Hur har de tänkt sig att det ska gå? ALLT är ju jättespännande - hela tiden!

10. Nosaktivering
Hunden ska under 3-5 minuter målinriktat och koncentrerat arbeta med sitt luktsinne. Det kan vara föremålsletande, godisletande, spårarbete eller liknande.

Ha! Försök bara få henne att sluta! Om man klarar 35 minuter nosaktivering, slipper man punkt 9 då?

11. Valfritt moment
Hundföraren beskriver hur momentet ska utföras och visar därefter. Hundföraren avgör också bedömningskriterierna för momentet.

Det är det vi är experter på. Att göra som vi vill och bedöma det efter egna kriterier.
“Jamen det där gick ju bra, ingen kom till skada och vi lyckades nästan med det vi hade tänkt”..

Jo, ja, jag vet. Jag är verkligen sämst på att blogga. Även om det har hänt rätt mycket sedan sist har det även varit väldigt mycket vardag, men jag tänkte i alla fall göra en liten framstegsrapport som ni får hålla tillgodo med.

Det går väldigt långsamt, men emellanåt gör vi små skutt i tillvaron. Små skutt när man upptäcker att nåt går mycket bättre än det brukade göra, eller att Smilla kan saker man inte visste om, till exempel:

Gå hem!
Smilla går hem när jag säger åt henne! Tyvärr klarar hon inte att öppna porten (än), men när jag har hunnit ikapp och öppnat porten åt henne går hon uppför trapporna och ställer sig och väntar vid lägenhetsdörren. Ibland får jag mana på henne lite och oftast stannar hon och kollar så jag är med, men det är tydligt att hon förstår vad jag vill när jag säger åt henne att gå hem.

Backa!
Mycket användbart kommando som jag har tänkt lära henne men som hon har lyckats lära sig själv utan nån egentlig träning. Jag har bara använt ordet i vardagen, till exempel när hon är lite för nyfiken och följer efter mig nånstans där hon sen måste backa för att komma därifrån (badrummet, förrådet osv). När hon har backat “av sig själv” har jag samtidigt upprepat “backa” och sen berömt henne när hon är klar, och nu backar hon på kommando. Mycket mycket bra och jag är väldigt nöjd att det funkar så bra. Hon kanske inte gör det varje gång (ibland går det ju faktiskt bättre att vända sig om) men om jag tränar lite mer målmedvetet kommer hon garanterat att gå baklänges även om det är möjligt att vända sig om. Då återstår bara “höger”, “vänster” och “kryp” av de praktiska kommandon jag tänkt lära henne.

Att möta andra hundar
Det här är lite svårt, ibland går det utan problem och ibland blir det världens ståhej och skall och sen nosen i backen och spåra helt hysteriskt. Jag har hittills förklarat det med att hon inte riktigt har hittat sin roll i sin nya flock (dvs mig), men även beror det mycket på hur den andra hunden beter sig och var de möts. Till exempel går det inte så bra om det blir plötsliga möten, som när man går runt ett gathörn och står nos mot nos med en “inkräktande” vovve. Även när det är lite ont om plats så man måste gå nära kan det vara svårt att bara passera. Men även på detta område har vi gjort framgångar, och det blir mer och mer ofta som vi bara passerar andra hundar utan att speja, smyga, skälla eller ens hälsa ordentligt. Härom dagen tittade hon frågande upp på mig som att hon undrade “får jag hälsa?” och när jag helt snällt och lugnt sa “nä, kom så går vi” promenerade hon bara vidare.

Att dra i kopplet
Här har det blivit enorma förbättringar. Smilla går oftast väldigt fint i koppel, och om hon drar räcker det med en snäll tillsägning så slutar hon, åtminstone för en stund. Det här är ganska olika dock.. är det fler människor än mig med på promenaden är Smilla lite mer dragbenägen.

Att bli uppspelt
När Smilla blir uppspelt gör hon en del grejer som hon inte får. Till exempel vill hon gärna bita och dra i kopplet om vi joggar, eller jaga framhjulet på cykeln om vi cyklar. De här sakerna vill jag inte att hon gör eftersom hon biter sönder saker på nolltid, och jag vill inte att kopplet går av den dagen smilla rycker iväg mot nåt (annan hund, hare..) och när det gäller cykeln kan det vara farligt för både henne och mig om hon attackerar cykelhjulet. Dock lyssnar hon när jag säger ifrån och det krävs färre och färre tillsägningar i bestämd ton. I början var jag tvungen att vara arg, säga till henne massor av gånger och ibland stanna och börja om helt, och vissa gånger hjälpte inte ens det.

När hon blir uppspelt hemma beror det såklart oftast på att det kommer folk. Även om vi inte har kommit så långt att hon sitter stilla och väntar på tillåtelse att hälsa har hon lugnat sig med hoppandet. Hon hoppar fortfarande mycket, men det är möjligt att säga ifrån och det märks att hon förstår.

Gränser - mitt och ditt
Smilla vet att hon inte får vara i Marcus rum och går oftast inte in dit. Det är jobbigt för henne när både jag och Marcus är där inne och hon “måste” ligga på tröskeln och vänta, men hon är fullt medveten att det är förbjudet område för henne. När hon är ensam hemma är oftast hans rum stängt, men nån gång när dörren har glömts öppen har Marcus efteråt hittat ledtrådar som tyder på att vi har en fyrbent ögontjänare i lägenheten. Exempel på ledtrådar är märgben, vilket Marcus mycket sällan ligger på golvet och äter. Även om hon ibland tar sig friheter när ingen ser är det ett framsteg att hon är medveten om vad hon inte får göra.

Däremot är jag inte helt säker på att Smilla förstår att hon inte får vara i sofforna. Hon vet att den röda fåtöljen är hennes, men hon sitter mest i den när hon ska titta ut. Vill hon vila ligger hon oftast i sofforna, även om jag tar ner henne därifrån och visar henne på fåtöljen varje gång.

---

Nu har jag inte fler framsteg i huvudet just nu, så då passar jag i stället på att berätta att Smilla har hittat en kompis! Jack Russel-tiken Wilda (vet inte riktigt hur de stavar hennes namn) och Smilla gillade varandra direkt och sprang fram och tillbaka sida vid sida hur länge som helst, busade lite och drack sen vatten ur samma skål samtidigt. Extremt sött, och jag blev jätteglad att hon hittade en hundkompis hon tycker om.

Avslutningsvis blir det en bonusbild från tidigare i kväll när Smilla följde med Veronica och mig till Bishops för att ta en öl. När Veronica gick på toaletten passade Smilla på att ta plats vid bordet, och alla som gick förbi tittade på oss och skrattade. Jag försökte förklara att det var min bästa blind-date hittills, och att hon absolut inte var nån fyllehund..

PS: Nu behöver man inte längre registrera sig för att kommentera mina inlägg. Däremot kan det ta ett tag innan kommentarerna syns.

Det här blir en liten sammanfattning över de senaste dagarna..
I torsdags hade vi problem. Smilla var helt stirrig, var helt fokuserad på allt annat än mig och lydde inte för fem öre. Promenaderna var skitjobbiga och i princip ingenting fungerade.

Fredagen gick mycket bättre. Jag var på stan en sväng och hon var ensam i trekvart, men skällde bara två gånger. Jag lyssnade på henne genom mobilen för att få veta lite hur hon beter sig när jag inte är där. På eftermiddagen tog vi bussen ut till Ingelsta, jag handlade reflexhalsband (som blinkar!), fästingmedel (med ofullständiga instruktioner på svenska, men tydligen kompletta på franska, vilket jag inte kan), tassalva och lite godis till Smilla, och sen handlade jag skor, strumpor och (äntligen) cykellysen till mig själv. Smilla satt duktigt utanför affärerna och väntade.

Jag gillar inte riktigt att lämna henne så utanför affärer eftersom man aldrig vet vad som händer och det finns så många risker. Det jag är mest rädd för är nog att ett barn kommer fram och hälsar, Smilla blir jätteivrig (eller kanske till och med trängd, hon är ju bunden) och skrämmer barnet och sen ska föräldrarna skydda sitt barn mot den “elaka” hunden.

När vi var klara i Ingelsta tog vi en promenad tillbaka till stan, och sen var det dags för mig att gå till jobbet. Hon skällde när jag gick så jag körde telefonövervakning på henne en stund. Det var väldigt obehagligt att höra henne skälla, och sen tog batteriet i min telefon slut så då visste jag inte heller om hon tystnade eller fortsatte. Jag åkte hem några gånger under kvällen för att lyssna i trapphuset ifall hon skällde, men det verkade ha lugnat ner sig framåt natten. Usch.. stackars krake. Hon är verkligen fäst vid mig.. hon släpper mig nästan aldrig med blicken när jag är hemma, så jag kan förstå att det var jobbigt för henne att bli lämnad.

När jag kom hem från jobbet låg hon och sov, men blev helt hysteriskt glad över att jag kom hem. Hon sprang och hämtade massor av saker och visade mig. Jag klappade och kramade henne och pratade med henne, och hon trodde nog att vi skulle gå ut, men jag hade tänkt sova. Tror dock att det är bäst för bådas skull att gå ut med henne direkt när jag kommer hem sen så får hon göra morgonpromenaden och jag får sova ordentligt utan att bli väckt efter fyra timmar. Och om jag hade tänkt efter så är det ju inte så konstigt att hon är nödig efter så lång tid.

I lördags blev jag som sagt väckt tidigare än vad jag hade tänkt kliva upp, och vi började med att hälsa på Veronica och äta glass i parken. Sen ringde jag till Hunden och Katten i Ljura och frågade lite om antiskällhalsband, och det slutade med att vi skyndade oss dit för att hyra ett innan de stängde. “Värt att prova innan man blir vräkt”, tänkte jag. Okej om hon skäller nån gång då och då på dagen, men flera timmar på kvällen känns inte bra, och framåt natten.. jag vill inte få ett samtal från polisen när jag är på jobbet.

Efter en matpaus och lite vila hemma applicerade vi fästingmedel enligt instruktionerna på svenska. Vad som står i instruktionen på franska men som de har “glömt” i den svenska översättningen är att medlet ska appliceras direkt på huden, och inte i pälsen. Okej, jag kanske är skitdum, men hur ska jag veta det? Dessutom står det på franska att medlet räcker i minst tre veckor. Den svenska översättningen lyder “max sex veckor”. Hmmm, det blir garanterat ett klagomål. Dropparna luktade lätt av citrus men Smilla verkade inte bry sig ett dugg.

När det blev dags för eftermiddagslek tog vi cykeln med oss till Borgsmo. Vi gick ungefär halva sträckan och cyklade resten, vilket gick jättebra. Det var rätt varmt ute, men jag hade vatten med mig åt oss båda. Smilla hittade dock några vattenpölar som hon hellre drack ur. Där kunde hon dessutom svalka sig genom tassarna, så hon väljer väl bäst själv antar jag. Väl framme vid Borgsmoskolan parkerade vi cykeln och gick runt till idrottsplatsen. Jag hade inte planerat att släppa henne, men Jag såg inga andra hundar eller människor så jag släppte lös Smilla. Jäklar vilken fart hon fick!! Lycklig hund! Jag ropade, hon kom. Lycklig husse! Sen tränade vi lite “gå fint” ett tag och det var enorm skillnad mot när hon “går fint” i koppel. Direkt när jag sa “hopp och lek” stack hon iväg en bit. Provade även att sätta henne på en sten (”hoppa upp”, “sitt”) och låta henne stanna där (”stanna kvar”) medan jag gick iväg en bit in i skogen. När jag var ca 40 meter bort ropade jag på henne, sen hörde jag bara hur det rasslade till i buskarna så stod hon bredvid mig. Helt fantastiskt! Vi övade lite mer, sen vände vi och gick tillbaka till cykeln. På vägen hem stannade vi till hos Ann-Sofie och pratade lite. Hon och en av katterna stod på balkongen och jag trodde nästan ett tag att Smilla skulle nå upp till andra våningen för att hälsa.

Det blev lite halvbråttom till jobbet sen, och Jonas L gick ungefär samtidigt som mig. Provade att sätta på halsbandet innan jag gick, och åtminstone utlöste det inte då, men å andra sidan skällde hon ju inte heller. Jag vill ju inte att hon straffas för nåt hon inte gör.

Ett antiskällhalsband är ett halsband med en liten dosa som känner av när hunden skäller, och då sprayar en liten dusch av citron mot hundens nos. Det är helt ofarligt och gör inte ont. Syftet är att hunden ska sammankoppla skällandet med den obehagliga överraskningen av citronspray. Har man nån gång använt en sån där spray man kan köpa som ska fräscha upp luften hemma vet man ungefär hur det luktar.

Hur som helst kunde jag inte telefonövervaka Smilla i lördags, men jag hörde henne inte skälla när jag gick i alla fall. Däremot var jag tvungen att åka hem efter nån timme eftersom Jonas L trodde att han hade glömt strykjärnet på, och han kunde inte kolla själv. Gissa vad det luktade i lägenheten när jag kom hem? Jeppjepp - citron! Fast det stank inte direkt, utan var en ganska mild doft, så jag tror inte den har sprayat så mycket. Smilla var såklart glad att se mig och mindre glad att jag åkte iväg igen nästan direkt.

Grejen med antiskällhalsband är att de ska ta bort själva skällandet. Oron över att vara ensam tar de inte bort, utan de kan snarare bidra till mer stress. Därför måste man även träna hunden på att vara ensam på traditionellt sätt, dvs att gå och komma ofta, att nästan ignorera hunden när man går hemifrån och att hälsa ordentligt när man kommer tillbaka. Till saken hör även att ett antiskällhalsband kostar 1400 kronor, och det har inte ens någon strömbrytare. Man stänger av det genom att ta ur batteriet, vilket sitter så hårt att man måste använda tång. Gissa om antiskällhalsbandet sprayar citron när man skramlar med en tång i batterifacket? Jeppjepp.

Jag tror inte att Smilla skällde mer på lördag natt i alla fall, och hon sov när jag kom hem igen.

På söndagen gick vi först till Sylten för att kolla på Moa Martinssons trappa och utsiktsplatsen. Där såg vi jättekonstiga hundar som bräkte och åt gräs och inte alls ville leka, och sen hittade vi en hel barnteatergrupp som övade. Vi tittade på ett tag, och Smilla lekte en stund med en golden retreiver-hane innan det började regna och vi var tvungna att gå. Det verkade som att den andra hunden tyckte att Smilla lekte lite för våldsamt, för han ryggade och såg rätt skeptisk ut, men vi hussar höll koll på dem och allt gick bra. Förutom kanske då att Smilla såg ut som en golden retreiver när hon var klar eftersom den andra hunden höll på att fälla vinterpälsen..

Senare på eftermiddagen gick vi till kontoret för att redovisa lördagnattens körpass. Vi blev kvar en stund eftersom det kom en regnskur, men då passade vi på att vila lite. Husse i massagestolen och Smilla på golvet.

Kvällspromenaden blev lång! Veronica var med, och vi gick till Vilbergen, Skarphagen, Ektorp, stan och sen hem. Vi stannade till vid IP och släppte henne på parkeringen ett tag. Provade även en jättehäftig grej som jag blev väldigt imponerad av: Veronica stod en bit bort och rökte medan jag sa till Smilla att sitta kvar. Jag gick iväg åt ett annat håll så vi tre bildade en triangel. Smilla satt och höll koll på både Veronica och mig och jag sa till Veronica att ropa på henne. När Veronica ropade reste sig smilla, tog ett steg, men sen kom hon ihåg vad jag hade sagt, stannade och tittade på mig. Jag berömde henne, väntade lite och sen ropade jag henne till mig. Hon kom i raketfart till mig, slickade mig på handen utan att stanna och sen vidare till Veronica och tillbaka till mig. Jag blev nästan tårögd över hur duktig hon var, och även att hon vet att det är jag som bestämmer även om hon känner Veronica också och förstår att hon tillhör flocken.

Men efter den promenaden var både husse, Smilla och Veronica jättetrötta. Det har varit en lång och lärorik helg och vi har kommit väldigt mycket närmare varandra.

Justja, glömde att skriva att jag lyfte upp Smilla igår och ställde mig på vågen! 97 kg, minus 67 för mig innebär att hunden väger precis 30 kg.