jonasn.info/blog

Fyrverkerierna är slut, stan är städad och Augustifesten är äntligen över. Visst, “det är ju kul att det händer nåt” och så vidare, men har man en hund som är rädd för smällare är det inte en fest att ha SM i musikfyrverkeri tre kvarter bort, fyra kvällar i rad. Speciellt inte om man själv börjar jobba klockan sex morgonen efter.
Read the rest of this entry »

Vi har varit i Sundsvall igen! Katterna fick bo på pensionat Lindövägen (dvs med veronicas flatmate* hemma hos Veronica) när jag, Veronica, Smilla och Nikita packade in oss i en bil och drog till Sundsvall. Vi var lite oroliga eftersom Nikita lätt blir åksjuk, men det gick faktiskt väldigt bra. Receptet lyder att inte ge någon mat på några timmar innan, samt att åka rätt sent så att hon är trött och kan sova. Smilla tycker det är jättekul att åka bil så hon sov inte alls utan satt mest och tittade ut hela vägen.

Read the rest of this entry »

Idag åkte vi till Vrinnevi och tog en långpromenad i Vrinneviskogen. Smilla hade selen på sig och jag använde flexikopplet så hon fick lite frihet, men hon fick faktiskt vara helt lös nästan hela tiden. Såklart fanns det massor av intressanta spår att följa, och eftersom det äntligen har snöat fattade även husse vad Smilla nosade efter: Harar, rådjur och hundar.

Vi tränade att växla mellan att gå fint och att leka fritt både med och utan koppel, och till min stora glädje funkade inkallningen perfekt varje gång! Eller ja.. perfekt och perfekt, men hon kom i alla fall till mig när jag ropade på henne, även om jag fick upprepa mig nån gång. Även då hon fått upp spår och hetsat upp sig själv så hon sätter av i full kareka bort från mig lyckades jag bryta hennes jakt och få henne att komma till mig, det har inte fungerat så bra förut. I rättvisans namn så ska väl kanske nämnas att hon aldrig såg nåt djur, och på tillbakavägen när vi mötte en annan hund ville hon mycket hellre hälsa på honom än lyssna på mig, men då var hon redan kopplad.

Provade även inkallning på lååååångt avstånd. Klicka på bilden och se om du kan hitta smilla sittandes vid skogskanten!

Efter vår skogspromenad gick vi hela vägen hem. I Vilbergen halkade Smilla när hon hoppade över en avdelare på en parkeringsplats. Det såg inte så farligt ut, men den nyinköpta reflexvästen brast ändå i kardborrebanden. Senare så såg vi att Smilla haltade och gick med rumpan lite neråt-framåt liksom. Hon haltade inte mycket, det var svårt att upptäcka, och ibland gick hon normalt. Vi undersökte tassarna och klämde lite på benen och rumpan, men hittade inget konstigt. Senare på kvällen när vi tog vår kvällspromenad gick hon nästan normalt, så det var nog inget allvarligt men vi ska ta det lite lugnt i helgen ändå. Det blev ju dessutom drygt en mils promenad idag så det räcker med långpromenader för den här veckan.

I början av november hade jag tänkt att ha några dagars semester och åka till Sundsvall för att hälsa på familjen och gratulera brorsan när han fyllde 19. På tågbiljetten stod det att jag skulle åka från Norrköping 15:33 den 1:a november och vara framme i Sundsvall 21:49 samma dag. Det blev inte riktigt så..

Citat från sj.se:
För resande norr om Gävle avvaktar vi prognos från Banverket om tåg kan gå på sträckan.
…
OBSERVERA!!!
Vi rekomenderar stark att resande som ska norr om Gävle och som inte behöver åka tåg idag och under natten stannar hemma då det är stora svårigheter att nå slutdestinationen.

Resande som ska norr om Gävle och som istället väljer att stanna hemma, kommer att få pengarna för biljetten tillbaka, eller bli ombokade till ett annat tillfälle utan extra avgift.

Men vi börjar väl från början, med många bilder som vanligt.

Ända till Stockholm gick allt som det skulle. Smilla träffade en prickig kompis på tåget.

Förutom den hunden var det inte några andra djur på sträckan Norrköping-Stockholm. Dock massor av barn, vilket nästan var värre. Djur är ju oftast åtminstone hyfsat uppfostrade..

Jag hade beställt extra lång bytestid i Stockholm för att hinna träffa Adam, Anders, Jenny och Jessica och fika lite innan vi åkte vidare, men när jag kom fram till centralen verkade det som att mitt tåg var det enda norrgående som inte var inställt. Jag insåg ju rätt snabbt att det skulle vara proppfullt med djur och skrikande hungriga barn och uppgivna föräldrar som inte orkar hålla dem lugna. Aldrig i livet att jag sätter mig på ett sånt tåg med Smilla och riskerar att vi blir stående mitt i skogen hela natten. Jag ringde kundtjänst och fick veta att det fanns två alternativa avgångar kvar med plats för djur på torsdagen: 06:30 och 14:30. Den första var för tidig eftersom tunnelbanan inte börjat gå än, och den andra var på tok för sen. Jag har ju inte tagit semester för att vänta på tåg. Jag sa att det fick fungera med 18:30 som jag var inbokad på, tackade och la på. Bara några sekunder senare ändrade jag mig och ringde upp igen för att höra ifall det fanns möjlighet att få bo på hotell och åka 06:30 i morgon bitti.

När jag har väntat i telefonkö i två minuter ropar de ut i högtalarna att alla norrgående tåg är inställda på grund av växelfel och resenärer som skulle norrut skulle bege sig mot centralhallen för mer information. Det börjar välla in folk till centralhallen, och alla verkade komma från perrongen som mitt tåg skulle ha avgått ifrån.

Bara några minuter senare kommer jag fram till en telefonist och förklarade läget. Hon var inte informerad om att det var totalstopp, men ringde först några internsamtal och började sen leta hotell åt mig. Naturligtvis var alla hotell som accepterade husdjur på rummen också fullbokade, så hon tog mitt nummer och bad att få ringa upp. Vid det laget hade jag redan fått ett bokningsnummer för min ersättningsbiljett, så vi lämnade den smockfulla tågstationen och gick ut för att handla lite.

En kort stund efter att vi hade kommit ut från centralen ringde telefonen och Smilla och jag fick en adress och ett bokningsnummer. Hotellet låg bara några kvarter bort, så vi gick dit för att dumpa packningen. Adam, Anders och Jenny följde med, och sen gick vi ut på stan för att kolla läget och handla mat. Gatorna och trottoarerna var snorhala, och Smilla höll på att dra omkull mig flera gånger, hon var väldigt stressad vid det här laget av all uppståndelse. Hon är som jag och trivs bäst när det inte är så våldsamt mycket folk överallt.

Efter att ha handlat kycklingkorv (mums för både vovve och husse!) på Netto tog vi en promenad till centralen med stockholmarna som skulle med T-banan, sen gick Smilla och jag till vårt hotellrum och började ringa runt och informera folk att vi under rådande omständigheter hade det rätt bra.

Det blir såklart lite meck när saker inte går som man tänkt sig, men med ett paket kycklingkorv och några glas vatten överlever man i alla fall. Sen blev det tidig kväll eftersom vi skulle upp så tidigt för att hinna med tåget.

---

Dagen efter gick allt enligt planerna och vi kom fram till Sundsvall endast tolv timmar försenade. Jag klagar absolut inte - vi fick ju åtminstone sova i en säng! När vi gick kvällspromenaden i Stockholm passerade vi genom centralen och det var fullt med folk som sov på golvet.

 

I Norrland var det som sig bör fullt av snö, och vi vet ju sedan tidigare att Smilla älskar snö.. hon var helt vild i Sundsvall, skuttade och busade massor i snödrivorna. Förutom bus fördrev vi tiden med att umgås med Elvin och med att försöka vänja dem vid varandra.. med varierande framgång.

Nu: bilder!

Elvin och Smilla 

Elvin och Smilla 

Smilla på bäddsoffan 

Allt var väldigt trevligt och Smilla och Elvin kommer säkert att komma bättre och bättre överens för varje gång de ses. Tågresan ner gick mer planenligt, även om det som mest var sju hundar och en katt i djuravdelningen.

Lång dag idag. Började med en promenad i Oxelbergsparken precis som igår kväll. Nånting säger mig att det kommer att bli hemmaplan. På hemvägen träffade vi Annsofie, men Smilla verkade inte så intresserad. Hälsade lite på Annsofie, kollade lite på bilen (hoppas repan försvinner i tvätten..) och ville sen vidare.

Mycket spännande blev det lite senare på förmiddagen när sopbilen kom. Mycket skrammel i trapphuset, och Smilla varnade genom nån slags mellanting mellan morr och gläfs. Hon gick till dörren och lyssnade, och sen kom hon och hämtade mig för att visa. Jag följde med till dörren och försökte visa att det inte var nåt farligt, men hon ville inte riktigt släppa det, så vi gick ut i trapphuset för att titta när de tömde soprummet. Tyvärr hann vi inte riktigt, utan de var klara precis när vi kom.

När vi ändå var på väg ut var det väl lika bra att lära känna grannskapet lite, så vi gick ett varv runt kvarteret. När vi kom tillbaka till vår gata mötte vi en rätt stor boxertik och det blev lite skäll, men det gick bra och var snart glömt, och vi kom hem precis i tid för att möta brevbäraren i porten.

Andra spännande händelser under förmiddagen: plocka in i diskmaskinen, laga mat, plocka ur diskmaskinen. Städa.

På eftermiddagen blev det en liten promenad till djuraffären i Ljura för att handla vattenskål, borste och reflexer, och för att Smilla skulle vara rastad när vi skulle träffa Rolf och Linda. Killen i djuraffären hittade inte reflexbanden som skulle finnas nånstans på lagret, men vi köpte i alla fall en stor skål, en borste och en dragknut med boll på.

Vi blev lite sena, så Linda och hennes Jack Russel Rolf (eller Wilson som hans matte envisas med att kalla honom) mötte oss på vägen. Efter att de hade hälsat ordentligt gick vi in på deras innergård och släppte lös hundarna. Mycket intressant.. Smilla sprang runt som ett yrväder och var väldigt busglad, medan Wille var lite mer tillbakadragen. Han tyckte nog att Smilla var lite stor och framfusig.

Mitt över gatan ligger café kuriosa, och deras uteservering ligger på innergården, så det är helt perfekt för hundar. Jag band Smilla vid en järnbänk som såg robust ut, och Wille satte sig på behörigt avstånd medan Linda och jag åt lunch och drack kaffe. Allt gick bra och efter ett tag satt hundarna bredvid oss på bänkarna. Passade på att låta Smilla inviga den nyinköpta vattenskålen, och personalen bjöd på skinka med salladsgarnering vilket Smilla uppskattade.

Linda och Wille skulle iväg till rastgården i Vrinneviskogen och tyckte att vi skulle följa med dit nån gång. Det ska vi, men idag tog vi i stället den långa vägen hem, vilket i det här fallet innebär via resecentrum, grusparkeringen, en glasservering, Ica och sist men inte minst Veronicas lägenhet. Utanför glasserveringen träffade vi två små pekingesrar och smilla var lite skeptisk till den ena som var på henne och ville busa. När vi kom till Ica stannade Smilla utanför med Veronica, och hon (Smilla) höll tydligen utkik efter mig hela tiden. Vi följde Veronica hem och blev lite nyfikna på hur katterna beter sig runt Smilla, så vi gick in en snabbis. Smilla ville hälsa, men fick inte eftersom jag tror det gör ont att bli klöst på nosen. Katterna var lite skeptiska men Sture vågade sig fram efter ett tag, och sen fick Smilla nosa lite på honom under kontrollerade former.

Nu är vi hemma igen. Smilla ligger under skrivbordet och vaktar, och jag ska strax laga mat. Det där med att städa balkongen har gått “lite sådär” idag, men vi har å andra sidan gjort stora framsteg på den sociala fronten i stället.

Saker vi har gjort idag:
• Handlat vattenskål
• Handlat dragkampsrep
• Handlat borste
• Träffat och lekt med andra hundar
• Fikat på kafé
• Väntat utanför affären med Veronica
• Nästan hälsat på katterna
• Provat att cykla några meter

Hon tycker inte om att vänta, men det kan säkert bero lite på att det är ganska mycket som händer just nu. Positivt är i alla fall att hon upplever mig som trygg och att hon verkar acceptera sin nya husse och hans flock.

Saker som är kvar att göra innan veckan är slut:
• Skaffa reflexer åt både Smilla och mig
• Skaffa fästingmedel och -plockare
• Rejäl skogspromenad eller joggingtur
• Ordna en filt till fåtöljen i vardagsrummet så Smilla får använda den som sin egen.

Finns säkert mer att göra, men jag kommer inte på det just nu. Nu tror jag vi ska vila lite innan det blir middag.