jonasn.info/blog

Idag gick vi till Hunden och Katten för att handla halsband. Resultatet blev ett stryphalsband i mässing med vridna länkar, ett kort stadskoppel och ett längre koppel till Nikita, samt ett rött läderhalsband med flätat mönster och ett stadskoppel i matchande flätat läder åt Smilla. Kolla bilderna!
Read the rest of this entry »

Som ni ser på bilden ovan saknar mina inlines en viktig detalj: bromsar. Trogna läsare (ja, båda två) vet hur snabbt det går när smilla springer. Ni som inte vet får kolla här.

Ovan nämnda brister i utrustningen gör att jag är mycket glad att min hund kan:
* Byta sida: Jag säger “byt sida” – smilla går från höger till vänster sida, eller vice versa, bakom mig.
* Höger och vänster: husse säger, vovven svänger.
* Gå bakom! Husse först, vovven sen. Mycket svårt!
* Springa långsammare på kommando. “Ptrroooo”. Ljud är svåra att återge i text, men tänk häst så fattar ni.
* Springa snabbare på kommando. Behövs mycket mycket sällan eftersom maxfart är utgångsläget på Smilla. Hursomhelst är även det en hästgrej: smacka med läpparna.
* Bajsa på kommando - eller framför allt: låta bli att bajsa när vi cyklar och åker inlines. Ser hon bajsnödig ut (jo, hon kan faktiskt göra det) så får man stanna och säga “bajsa”, så gör hon det hon behöver. Skratta ni, det har antagligen räddat mig från många skrubbsår. Skulle Smilla få för sig att på eget bevåg stanna och “göra tvåan” i ett dike när man har kommit upp i lite hastighet har man inte många hundradelar på sig att reagera och stanna innan det tar tvärstopp.

Tillägg: Något som är fantastiskt praktiskt är att hon själv fattar vilka sidor av lyktstolpar (och andra stolpar) som är rätt och fel. Kanske inte krävs enorm intelligens för det men jag har träffat hundar som har totalt noll koll på stolpar och inte alls kan relatera det plötsliga tvärstoppet till kopplet och stolpen.

Som jag skrev häromdan hämtar jag Astra* på fredag, så räkna med att det här kommer att bli mer av en kattblogg än en hundblogg framåt helgen.

* Eftersom jag varken vill tänka på läkemedelsföretag eller Opel när jag pratar med min katt kommer antagligen Astra att få byta namn när hon kommer hit, men jag har inte riktigt tänkt ut något bra än. Två som jag har funderat på är Asta och Emma. Jag vill att det ska vara ett “klassiskt” svenskt namn, och gärna så olikt “Smilla” som möjligt. Har ni några förslag får ni gärna lämna dem i kommentarerna till det här inlägget. Klicka på länken, skriv din kommentar, klicka på Other, fyll i ditt namn vid Name och klicka på Publish your comment. Kommentarerna syns på sidan först efter att jag har godkänt dem (för att undvika spam).

Texten kommer senare.. :)

Idag åkte vi till Vrinnevi och tog en långpromenad i Vrinneviskogen. Smilla hade selen på sig och jag använde flexikopplet så hon fick lite frihet, men hon fick faktiskt vara helt lös nästan hela tiden. Såklart fanns det massor av intressanta spår att följa, och eftersom det äntligen har snöat fattade även husse vad Smilla nosade efter: Harar, rådjur och hundar.

Vi tränade att växla mellan att gå fint och att leka fritt både med och utan koppel, och till min stora glädje funkade inkallningen perfekt varje gång! Eller ja.. perfekt och perfekt, men hon kom i alla fall till mig när jag ropade på henne, även om jag fick upprepa mig nån gång. Även då hon fått upp spår och hetsat upp sig själv så hon sätter av i full kareka bort från mig lyckades jag bryta hennes jakt och få henne att komma till mig, det har inte fungerat så bra förut. I rättvisans namn så ska väl kanske nämnas att hon aldrig såg nåt djur, och på tillbakavägen när vi mötte en annan hund ville hon mycket hellre hälsa på honom än lyssna på mig, men då var hon redan kopplad.

Provade även inkallning på lååååångt avstånd. Klicka på bilden och se om du kan hitta smilla sittandes vid skogskanten!

Efter vår skogspromenad gick vi hela vägen hem. I Vilbergen halkade Smilla när hon hoppade över en avdelare på en parkeringsplats. Det såg inte så farligt ut, men den nyinköpta reflexvästen brast ändå i kardborrebanden. Senare så såg vi att Smilla haltade och gick med rumpan lite neråt-framåt liksom. Hon haltade inte mycket, det var svårt att upptäcka, och ibland gick hon normalt. Vi undersökte tassarna och klämde lite på benen och rumpan, men hittade inget konstigt. Senare på kvällen när vi tog vår kvällspromenad gick hon nästan normalt, så det var nog inget allvarligt men vi ska ta det lite lugnt i helgen ändå. Det blev ju dessutom drygt en mils promenad idag så det räcker med långpromenader för den här veckan.

Lång dag idag. Började med en promenad i Oxelbergsparken precis som igår kväll. Nånting säger mig att det kommer att bli hemmaplan. :) På hemvägen träffade vi Annsofie, men Smilla verkade inte så intresserad. Hälsade lite på Annsofie, kollade lite på bilen (hoppas repan försvinner i tvätten..) och ville sen vidare.

Mycket spännande blev det lite senare på förmiddagen när sopbilen kom. Mycket skrammel i trapphuset, och Smilla varnade genom nån slags mellanting mellan morr och gläfs. Hon gick till dörren och lyssnade, och sen kom hon och hämtade mig för att visa. Jag följde med till dörren och försökte visa att det inte var nåt farligt, men hon ville inte riktigt släppa det, så vi gick ut i trapphuset för att titta när de tömde soprummet. Tyvärr hann vi inte riktigt, utan de var klara precis när vi kom.

När vi ändå var på väg ut var det väl lika bra att lära känna grannskapet lite, så vi gick ett varv runt kvarteret. När vi kom tillbaka till vår gata mötte vi en rätt stor boxertik och det blev lite skäll, men det gick bra och var snart glömt, och vi kom hem precis i tid för att möta brevbäraren i porten.

Andra spännande händelser under förmiddagen: plocka in i diskmaskinen, laga mat, plocka ur diskmaskinen. Städa.

På eftermiddagen blev det en liten promenad till djuraffären i Ljura för att handla vattenskål, borste och reflexer, och för att Smilla skulle vara rastad när vi skulle träffa Rolf och Linda. Killen i djuraffären hittade inte reflexbanden som skulle finnas nånstans på lagret, men vi köpte i alla fall en stor skål, en borste och en dragknut med boll på.

Vi blev lite sena, så Linda och hennes Jack Russel Rolf (eller Wilson som hans matte envisas med att kalla honom) mötte oss på vägen. Efter att de hade hälsat ordentligt gick vi in på deras innergård och släppte lös hundarna. Mycket intressant.. Smilla sprang runt som ett yrväder och var väldigt busglad, medan Wille var lite mer tillbakadragen. Han tyckte nog att Smilla var lite stor och framfusig.

Mitt över gatan ligger café kuriosa, och deras uteservering ligger på innergården, så det är helt perfekt för hundar. Jag band Smilla vid en järnbänk som såg robust ut, och Wille satte sig på behörigt avstånd medan Linda och jag åt lunch och drack kaffe. Allt gick bra och efter ett tag satt hundarna bredvid oss på bänkarna. Passade på att låta Smilla inviga den nyinköpta vattenskålen, och personalen bjöd på skinka med salladsgarnering vilket Smilla uppskattade.

Linda och Wille skulle iväg till rastgården i Vrinneviskogen och tyckte att vi skulle följa med dit nån gång. Det ska vi, men idag tog vi i stället den långa vägen hem, vilket i det här fallet innebär via resecentrum, grusparkeringen, en glasservering, Ica och sist men inte minst Veronicas lägenhet. Utanför glasserveringen träffade vi två små pekingesrar och smilla var lite skeptisk till den ena som var på henne och ville busa. När vi kom till Ica stannade Smilla utanför med Veronica, och hon (Smilla) höll tydligen utkik efter mig hela tiden. Vi följde Veronica hem och blev lite nyfikna på hur katterna beter sig runt Smilla, så vi gick in en snabbis. Smilla ville hälsa, men fick inte eftersom jag tror det gör ont att bli klöst på nosen. Katterna var lite skeptiska men Sture vågade sig fram efter ett tag, och sen fick Smilla nosa lite på honom under kontrollerade former.

Nu är vi hemma igen. Smilla ligger under skrivbordet och vaktar, och jag ska strax laga mat. Det där med att städa balkongen har gått “lite sådär” idag, men vi har å andra sidan gjort stora framsteg på den sociala fronten i stället.

Saker vi har gjort idag:
• Handlat vattenskål
• Handlat dragkampsrep
• Handlat borste
• Träffat och lekt med andra hundar
• Fikat på kafé
• Väntat utanför affären med Veronica
• Nästan hälsat på katterna
• Provat att cykla några meter

Hon tycker inte om att vänta, men det kan säkert bero lite på att det är ganska mycket som händer just nu. Positivt är i alla fall att hon upplever mig som trygg och att hon verkar acceptera sin nya husse och hans flock.

Saker som är kvar att göra innan veckan är slut:
• Skaffa reflexer åt både Smilla och mig
• Skaffa fästingmedel och -plockare
• Rejäl skogspromenad eller joggingtur
• Ordna en filt till fåtöljen i vardagsrummet så Smilla får använda den som sin egen.

Finns säkert mer att göra, men jag kommer inte på det just nu. Nu tror jag vi ska vila lite innan det blir middag.